”Cellängel” av Menna Edfyn (Black Island Books, 2023)

Menna Elfyn (f. 52) är en av samtidens mest erkända och översatta lyriker, bland dem som skriver på kymriska (walesiska). Nu kommer urvalsvolymen Cellängel ut på svenska (Black Island Books, 2023)..

Man anar att hon inte alltid varit så omhuldad som poet dock, när man får höra att hon har flera fängelsevistelser (!) bakom sig på grund av sin aktivism för det kymriska språket, vilket samtdigt blivit en aktivism för de svaga och mindre bemedlade i samhället. Man baxnar och hoppas nästan att man har missförstått något. Bokens översättare, poeten Marie Tonkin skriver om detta i senaste Lyrikvännen nr 1/2023 men jag känner att jag skulle behöva veta mer om detta.

Hur det än kommer sig, så innehåller Elfyns bok några riktigt starka dikter i fängelsemiljö. Den första, titeldikten Cellängel, om mötet med en musikalisk fallen ängel, nu inspärrad mellan fängelsets fyra väggar. Den andra, med den kryptiska titeln ”Nr 257863 H.M.P.” (står för Her Majesty’s Prison) är ett mästerverk, och jag citerar den i sin helhet:

 

Beklaga mig inte,

jag är varken Pasternak

eller Mandelstam,

jag kan betala mig hem.

bara tre timmars väg.

 

Ett billigt hotell är det här,

men trots allt: överflöd

bland känslornas akvareller.

Tankstreck: poetens bröd och vatten.

 

Tack, drottning, för stämpeln på min tvål,

för gröt, på utsatt tid, för trådslitna handdukar.

Jag är här för en saks skull,

men fann nya mål.

 

                     

Menna Elfyns dikter kräver ofta att recensenten (som naturligtvis också i hög grad är en läsare) lägger in hela sin kropp och sin själ i läsningen, att man svarar mot den med hela sin varelse, andligen och kroppsligen. Den här dikten är ju tydlig nog men annat kan vara betydligt mer subtilt. Så rör sig också Menna Elfyn med en uråldrig kulturs hela språkvidd, som hon samtidigt försöker förnya i revolt mot dess patriarkala traditioner. Kymriska ses som ett av världens äldsta litterära språk med anor från 500.talet och det är högtförädlade metaforer som kommer ur detta, samtidigt som rösten talar om vardagliga ting, omvårdnad och andra som i huvudsak kvinnliga betraktade sysslor. Den kvinnliga sexualiteten är också en mäktig kraft som besjungs i ett flertal starka dikter mot mitten av samlingen.

Men jag vill istället sluta denna korta anmälan med bilderna från en antikrigsdemonstration som diktjaget (i det här fallet också ett dikt-vi) har gått i tillsammans med sin kollega, walesiska poeten R S Thomas. ”Vi är få i leden”, går den besvikna rösten genom folkmassan.

Där och då kontrar Elfyn genom att hänvisa till Robert Ferrar, och vem är då det? En walesisk dissidentpräst och martyr från 1500-talet. Så lever historien i traditionsmedvetna walesare och Elfyn gör något av dessa långa skuggor,

 

Sådan är poetens tysta protest:

tillbakadragande. Hänvändelsen inåt –

 

att förlora en stund, förlora denna värld.

 

Och där var du, ett ögonblick,

ditt ordlösa banér höjt

högt över skyn av vittnen.