Estetiska anteckningar

Det kallas skörhet, det som sker hos den konstnärligt sinnade människan. Eller sårbarhet, eller besatthet. Ändå vill poeten bara skapa någonting att ty sig till som har mer än tidsliga aspekter. En självgående dröm, där poeten ibland måste träda in och föra anteckningarna till fullbordan.

Svensk poesi är förmer än en tanke. En stor tanke kommer upp några gånger per decennium, stor poesi är (tack och lov) inte lika sällsynt. Trots att vi känner de möjliga beståndsdelarna, rytm, rim (i förekommande fall), assonans, allitteration osv, så blir sammanfattningen varje gång ny, såvida poeten spelar med öppet sinne och omärkta kort, Glöm inte heller att poeten varje gång har möjlighet att flippa ut och bryta mot alla regler, inklusive de språkexperimentellas egen estetik. Hur ofta möter man en tankens Kierkegaard, någon på den nivån? Hans utförande är brantare, med det egna livet som insats, så är han också en poetisk filosof.

Erik Bergquists värdefulla tankar i ”Refugium” om skrivarskolornas anbefallda nedstrykande av texter kontra den dikt/text som formas i gestalt av ett inväntat svar på den existentiella och språkliga utsatthet som varje litterärt formulerad ansats innebär.

Omedelbart efter regnet tog perennerna ett kliv framåt. Det var som att deras färger blev starkare, deras livslängd större.