Nu känns det lite mäh-igt igen, så jag fortsätter på gitarrfokuserandet. Och presenterar tre glada gubbs – Paco de Lucìa, Al Di Meola och John McLaughlin – som framför Mediterranean Sundance. Den upptäckte jag när jag var nitton år och jobbade som sjukvårdsbiträde och fick gå upp svintidigt och väcktes av en klockradio med röda siffror som en svart vintermorgon spelade just den här låten, fast i en annan version.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
1 kommentar :
Det var fint.
Paco de Lucia är en av mina gamla fav.
Skicka en kommentar