Litterär status / litterär rättvisa

Hur uppstår och upprätthålls litterär status? Jag vet inte säkert men institutionernas makt är en del av svaret. Jag vet i alla fall att förlagen Bonniers, OEI och Lejd var och en har del av denna status, fast på rätt olika sätt. Hos Bonniers tillkommer naturligtvis tyngd och tradition, nästan oavsett vad de ger ut. (Paradoxalt det där med tradition, då dess poesiutgivning sedan länge varit direkt anti-traditionalistisk, snarare konceptuell i olika schatteringar.)
Den där redan befintliga statusen speglas rätt väl, för att inte säga mycket väl, av litteraturstödets fördelning, stödpengar som i senaste omgången går just till Bonniers (ett flertal titlar), OEI och Lejd (enstaka titlar) för att ta några exempel.

Vass och begriplig poesi som den Peter Lindforss står för missgynnas redan i statuterna för litteraturstödets fördelning:

”För lyriken ställs krav på pregnans och konstnärligt genomförda idéer, antingen dessa gäller ett konsekvent tydliggörande eller produktivt fördunklande bildspråk eller en lyriskt medveten och genomförd kritik av bildspråk och andra traditionella lyriska stilmedel. Poesin skall också på ett tydligt sätt kunna hänföras till lyriska traditioner eller en medveten kritik av dessa, eller idén om en tradition. Kravet på lyriskt och konstnärligt medveten gestaltning och en medveten språksyn är grundläggande.”

Nyckelformuleringarna här är ”en lyriskt medveten och genomförd kritik av bildspråk och andra traditionella lyriska stilmedel” samt ”en medveten kritik av dessa [lyriska traditioner] , eller idén om en tradition”. Det här är direkt skrivet för att ge OEI-skolans poeter företräde. Lyrik som tematiserar språket ligger bra till.

I den senaste fördelningen får följaktligen Johan Jönsons diktsamling mot.vidare.mot, utgiven av Bonniers, 90.808 kr av skattepengar (det högsta enskilda stödbelopp som betalas ut) medan Peter Lindforss diktsamling Det finns mer tilldelas – noll kronor.

Två helt olika böcker, men Lindforss är kvalitetsmässigt överlägsen.

De böcker som tillerkänns litteraturstöd skickas gratis (dvs på statens bekostnad) till samtliga 287 folkbibliotek, vilket innebär att biblioteksbesökaren där kommer att möta diktsamlingar av Johan Jönson, Johannes Heldén och Joar Tiberg men troligen inte av t.ex. Peter Lindforss – en insnävning av den svenska lyriken så länge konceptualismen är det enda som visas upp! (Johan Jönsons lyrik har förvisso lite fler dimensioner än så).

Av 124 ansökningar om litteraturstöd beviljades 51, vilket ger en andel av 40 procent beviljade. Är det en tombola eller inte? Har (oklara) relationer med dem som sitter i arbetsgrupperna betydelse? Jag vet inte. Jag vet bara att systemet inte är transparent. Det vidarebefordrar status och ekonomiska möjligheter utan diskussion. Mot detta lägger jag härmed in en stillsam protest och en uppmaning till läsarna att undersöka själva och självständigt vad som är litterär kvalitet.