Den som vill diskutera boken kan med fördel komma till Finlandsinstitutet måndagen den 8 september kl 18.30 då Rahikainen ska, som det heter, samtala med Ebba Witt-Brattström kring sin bok.
Det känns lite märkligt att det är just Ebba Witt-Brattström som ska hålla i samtalet, då hon är Agneta Rahikainens både mentor och professor i samband med avhandlingsarbetet till den vetenskapliga utgåvan ”Poeten och hennes profeter”. Någon hetare diskussion kan det ju omöjligt bli då bägge deltagare i samtalet redan från början är överens om Södergran-bilden och var forskningen står då det gäller Södergran. Därför hoppas jag här på publiken i den mån den kommer att släppas in för att komplettera det som sägs!
Jag kommer själv närvara inte i syftet att ”störa” mötet, men kanske slänger jag in någon kritisk fråga. Framförallt hoppas jag på att någon annan kunnig eller kritiskt lagd person kan komma med inlägg. Sådant brukar berika samtalet. Jag skämtar sannerligen inte, det blir lätt tröttsamt med litterära diskussioner där alla deltagare redan på förhand är överens. Vi har sett alldeles för mycket av det i samband med poesidebatter under de senaste tio åren. (Trots detta ser jag fram mot denna kväll på grund av att ämnet intresserar mig så pass mycket som det gör.) När jag själv några gånger bjudit in till liknande seminarier har jag lagt mig vinn om att bjuda in ”oliktänkande” – eller om det snarare varit jag själv som varit oliktänkande, det beror på hur man ser saken.
En ytterligare möjlighet att möta Agneta Rahikainen ges nästa dag den 9 september kl 17.30 på Hedengrens bokhandel.
Här, Här, här, här och här har jag skrivit om Agneta Rahikainens Södergran-biografi!
*
Edith Södergran placeras således in i en lång tradition av västerländskt romantiserade, företrädesvis manliga diktarideal som hade sin glansperiod på 1800-talet. Hon tolkas som en siare och profet, med metafysiska insikter och en magisk närhet till naturen. Hon blir ett gudomligt medium och hennes diktning visionär. Hon blir ett tacksamt föremål både för en romantiserad bild av geniet och för en psykologisk genianalys. Och genom detta tolkas hon nu som den eviga outsidern, en som inte är som andra, utan får representera något extraordinärt
och övermänskligt.
(Rahikainen, Poeten och hennes profeter, s. 150)
2 kommentarer :
Det här citatet sammanfattar i ett nötskal allt som Agneta Rahikainen vänder sig emot, i sin bok "Kampen om Edith" liksom i avhandlingen "Poeten och hennes profeter".
Det låter som om det kommer att bli lika tuffa och problemdrivna diskussioner som i tv:s Babel. ;)
Intressant också att Finlandsinstitutets hemsida, när de presenterar boken, skrivér att Södergran tillhör " 1910- och 20-talens litterära guldålder i Finland". Guldålder? Nu har jag inte björnkoll på äldre finskspråkig litteratur, men jag skulle nog kalla den tiden en period av kreativt uppbrott och (efterhand) livlig diskussion, men knappast en guldålder. Det är inte så värst många som ofta läser låt oss säga Jarl Hemmer eller Bertel Gripenberg idag. Sett med finländska ögon handlar Rahikainens bok förmodligen också om att tona ner minnet av den tidens konflikter om finskt och svenskt, gammalt och nytt, och den "modernistiska" bilden av att den tidens Finland var ett ganska fattigt och instängt land, långt efter 1918. Det är inte bara bilden av Edith som tragiskt geni som är känslig, utan också den grådaskiga bilden av Finland som land och nation vid denna tid: man vill ha en mer heroisk och självsäker bild av hur det såg ut i den unga republiken.
Skicka en kommentar