Känslomässig, hård och subtil. Så skulle jag i tre ord karakterisera Ragnar Strömbergs dikt. Men den skrivningen gäller framförallt hans senare poesi.
Inre nödvändighet. Det är ett annat uttryck som faller mig in. Det mesta som Ragnar skrivit utmärks av inre nödvändighet. Hur ska man bevisa det? Det går inte, det går bara att påvisa genom att det syns i resultatet. Också när det inte når mästerverkets höjd finns det där.
Ragnar Strömberg har varit verksam som poet i offentligheten i 40 år, sedan debuten med ”Utan önskningar” (1975). ”I ditt hjärtas sista slag” som kom i höstas på Bonniers är hans senaste diktsamling. Det kan vara en av hans bästa samlingar. Jag gillar de här raderna, som för övrigt är dedicerade till författaren Lars Andersson:
Dementi
Som om
det spelade nån roll
om döden kommer
i sömnen
Eller är sömnen
förklädd
till koltrast
eller kråka
Drill och krax
går på ett ut
Vägen ut leder
till vägens slut
Detta har jag aldrig sagt
1 kommentar :
Bra text om en av de främsta. De brinnande raderna. Catullus.
Skicka en kommentar