 |
| Länk till P1: DAGENS DIKT (19/8-2020) |
Till botaren av melankoli
Det fanns en tid
då jag inte hade bruk för
melankolin
Kanske var det en lycklig tid.
Det fanns en tid
när musiken skrev sig själv
och jag älskade en av många
jordiska kvinnor.
Kanske var det en lycklig tid
när jag hade dig
men jag hade dig aldrig
för du var alltid på väg bort
från mig
det enda jag hade var sensationerna du
gav upphov till
den inre musiken
som också den gick i C-dur
(nej det här är ingen dikt
av Tranströmer)
jag drömde att den musiken
gjorde mig verklig
jag vet att det fanns dissonanser hos dig
vid framförandet
vid verkliggörandet
av två kroppars gemensamma rörelser
runt ett centrum
Det fanns en tid
då jag hängav mig åt dig
det var innan du vände dig bort
fullständigt och
innan jag gav Gud
en bättre chans.
Det fanns en tid
då du lyckliggjorde mig
och den inre musiken
gav återklang i ditt öga
när du gav intränglingen
fri lejd
i den stunden fanns
endast en gemensam värld
hur mycket är man inte beredd att ge
för en sådan räddning
det fanns en tid
när jag inte hade bruk
för melankolin
och en annan tid
när den tog över
Förord av Håkan Sandell.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar