ville väl vara poet
hellre än enbart leverantör av värmländska skrönor
om han ville bli sedd som poet
så var det något helt naturligt
för någon som givit ut ett antal diktsamlingar
som låg honom nära
men ett par sågningar tog musten ur honom
och Bonniers ville kanske hellre behålla sin storsäljande romanförfattare
än att dras med ännu en svårsåld och besvärlig poet
(det vet väl alla hur poeter är
även om deras avigsidor också är deras styrkor)
nej, jag vet inte
Bonniers hade en unik röst
i honom
och den måste de ha månat om
även om jag personligen finner handlingen i hans romaner
rätt så långsökt (förlåt)
medan varje diktrad av honom som Birgitta Holm citerar
i ”Vår ljusaste tragiker”
talar till mig
jo, det var poet han var
*
lägga ömsinta händer på orden
inte urvattna dem
med sönderskrift
och plågsam prestigeläsning
hålla känslorna vakna
och närvarande
vid högsta möjliga temperatur
börja om
med ”Svartsjukans sånger”
det ska i alla fall jag göra
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar