Bländad av död och kärlek - en antologi finlandssvensk poesi

Bländad av död och kärlek, antologin med undertiteln 130 år av finlandssvensk poesi, är ett lyckokast. Här fångas mellan pärmarna en mångfald av integritet, kärlekslängtan, samhällskritik, sårbarhet m.m. Kort sagt; levande lyrik. Det hela gör ett så mycket starkare intryck än den ganska bleka rikssvenska motsvarigheten, lyrikantologien för unga, Berör och förstör (2019). Det är som om språket hade mer sisu, mer självständighet på finlandssvenska sidan. Ändå regnar det finlandismer och infallsrika, möjligen dialektala, stavningar som har charm men kan vara lite svåra att förstå för en rikssvensk läsare.

Låt oss ta det tråkiga först: katalogdikterna av Rosanna Fellman, Charlotte Gripenberg och Peter Mickwitz är inte roliga och känns som ett dåligt inflytande från Poetry Slam. Alla dessa uppräkningar av saker som man borde ha, eller kanske inte ha, kan gå vem som helst på nerverna.

I övrigt är det här en antologi och en diktsamling som fullkomligt vräker sig i favoritfåtöljen med sina favoritdikter. Varje uppslag i boken - i vanliga fall en äldre poet på den ena sidan och en yngre på den andra - bjuder på nya språkliga utmaningar och energier. Det blir ett förhållandevis lättsamt umgänge med klassiker som Gunnar Björling, Edith Södergran, Claes Andersson, Henry Parland m. fl. Särlingen Larry Silván - som tog livet av sig vid 21 års ålder och fick en postum diktsamling Dikter utgiven - står fram som poeten med de mest halsbrytande och handgripliga dikterna i boken. Förhoppningsvis blir hans enda diktsamling snart tillgänglig i svensk (åter)utgivning. Silváns två dikter i antologin gör ensamma den värd kostnaden av ett inköp. Bernur citerar honom i sin artikel om Bländad av död och kärlek.

Samarbetet mellan gamla och unga över sidorna, motståndet men även samarbetet mellan olika lyriska universa ger den här okronologiska antologin dess karaktär, även om Kärlek och uppror från 1989 egentligen var först med det och även Berör och förstör försökte sig på något liknande med mindre lyckat resultat. Det är svåra, nästan omöjligt att hitta något ”representativt”att citera i en sån här bok, som när man börjar tänka på saken spretar åt alla håll men ändå inte upplevs som spretig utan sammanhållen. Låt mig därför nöja mig med att säga att det ekologiska medvetandet verkar ha varit starkt redan 1977. Här början på Jan Anderssons dikt om att befinna sig i trädet:

Någon gång efter den död som alltid varit
vaknade jag i en vindskammare med södersol.
Utanför susade en kastanje och halvvaken
tyckte jag mig ligga mitt i grenverket,
sakta gungande.

/.../

Då togs jag för en stor fågel.

Larry Silváns dikter - utgivna samma år - är bäst och mest intresseväckande i antologin.

Bländad av död och kärlek (Schildts & Söderströms), redaktörer Maïmouna Jagne-Soreau, Martina Moliis-Mellberg och Martin Welander