Hanna Hallgren: Ensamhetsträning med Majken Johansson (ellerströms 2021)

Hanna Hallgren ensamhetstränar sig själv, ensamhetstränar sin hund (som heter Majken Johansson efter poeten och frälsningssoldaten). Ensamhetsträning med Majken Johansson är Hanna Hallgrens elfte bok, mestadels har hon givit ut dikter men några genreöverenskommelser har hon inte riktigt hållit.

 I denna omfångsrika diktsamling med mycket prosainslag sätter Hanna Hallgren sin barndom och uppväxt på spel och letar efter de sannaste orden för det hårda mottagande många fått i den här världen. En uppväxt i lantlig miljö bland idel hårda fakta, boskap som blev slaktdjur. Solidaritetsorden med barndomens vän, Tore, som drabbades av epilepsi efter att ha blivit påkörd av en lastbil, och sedan steriliserades av eugeniska skäl. Lågstatusjobben blev hans, tills han tog livet av sig. Så hinns många upp av sin lågstatustillvaro.

 

” /…/ Min vän finns

inte hos mig mer.

Men om 60 år unge-

fär är vi tillsammans.”

 

Lesbisk och troende. Jo, det stämmer in på Majken Johansson, och hon blev den unga Hanna Hallgrens förebild, liksom Willy Granquist. Hanna Hallgrens diktjag pendlar mentalt mellan olika sorters kärlek, men grunden till hennes andliga sida finns i Frälsningsarmén.

 

”Hur många sparvar och kopparslantar orkar du räkna`?

Är alla huvudhåren räknade, finns lä vid varje grässtrå?

Låter du mig svära färdigt och tar mig opp i knäet?”

 

 Det är en stark berättelse om en tro som söker sig in i litterära sammanhang, och än mer så, i forskningen om genus och litteratur. Kontrafaktiskta resonemang finns med i bilden, av vad som hade hänt om diktjaget inte levt ut sin homosexualitet utan i stället valt att göra karriär inom Frälsningsarmén, en inte helt omöjlig utveckling.

Dikterna genomfars av citat och ibland är det oklart för läsaren var alla kursiver kommer ifrån, vad de står för. Men oftast funkar de väl, som en extra kommenterande röst ur vimlet i diktjagets sorgsna formuleringsglädje, där de kärva lyricismerna återstår.