Måltiden, porträttdikt till Jasim Mohamed

Jasim, du välkomnade mig till det nya Sverige, Rinkeby

du var snudd på den varmaste, mest intelligenta människa jag träffat

var och en utnämnde sin egen republik i de politiska flyktingarnas landskap

sammanhållningen fanns, som en öm tand, som en uppstigande verklighet

 

Jasim, skönheten levde i ett svårflirtat rike

och jag upppfattade aldrig din första bok som onödig

exilens nödvändighet som du fann svävande i det blå

genom att boken övade sig på ditt eget namn mer än fängelset

 

Jasim, du bodde en halvtrappa ner liksom jag

de flyttade makten över stadsdelen till borgerliga Kista

rökte ut alla kulturställen som du hade brunnit för

i oredans tid kom du att kasta handsken ända till Uppsala

medan unga poeter fortsatte att vallfärda till Rinkeby

ännu några säsonger tills orden klädde sig nakna inför allt våld

 

det fanns mer att hämta i kulturarbetet

och du gick utomlands igen

för att församla dina drömmar

som också var andras

Jasim, du översatte en dikt av mig liksom flera av Bruno K. Öijer

till en bagdadtidnings kultursida

under den korta tid då den poetiska renässansen vaknade

efter Saddam Hussein

Jasim, du återvände men återvände igen

till ditt självvalda rike av inre assonans

du skrev din egen frihet

i en uppdukad måltid generös bortom all gräns

tiden gjorde mig lika välkommen i outsiderland