Fint att läsa om
folkets kärlek till Göran Greider!
Men jag noterar en
annan sak också:
vilka täta band
mellan kulturmänniskor med (trodde jag) helt olika inriktning
Göran brukade
komma upp på redaktionen för Bonniers Litterära Magasin som en självklarhet
redan på 80-talet
och snacka skit med
dåvarande redaktören Åsa Beckman
med samma
självklarhet som gjorde att jag inte kom upp och hälsade på
(jag hade inte
varit välkommen)
jag minns hur jag
gick som en kuvad hund bredvid Åsa B på väg en liten bit
gemensam
fotsträcka
efter ännu en
offentlig debatt på ABF som hon deltagit i medan jag hade varit en del av
publiken, ständigt lika hungrig på litterära debatter
var jag på den tiden
då jag också
tyckte jag hade något att säga
jag gav henne
beröm för ”bästa refusering” som hon skrev till mig
i sin egenskap av
redaktör, var det inte för 80-tal
absolut bakvänt
att berömma den som refuserar en för att hon slängde ur sig några
halvt personliga
ord
nej, jag är
avundsjuk som en murbräcka
alltså inte alls
men jag undrar
över de täta och självklara mänskliga banden
mellan de kulturellt
erkända
okej, jag har
också knutit sådana band kan jag se så här efteråt
men de var aldrig
ett uttryck för några speciella positioner, bara en följd
av detta att vara
människa
förstås
språkmaterialisterna hatade mig, så vänskaper med dem
har alltid gått
bort, bristen på en viss sorts litterära kontakter
är litteraturpolitiskt
bestämd
vad gäller Göran så
sprider han ett slags gemyt omkring sig
inte minst i den
geniala Barndomsbrunnen
associationsrik blixtrande
-
som en plaskdammsfontän
i ett förortscity
överallt kunde han
ta mark
om så bara i ett
infall till formulering
jag undrar om vi
skulle pratas om vi möttes
som på 80-talet
och 90-talet
grattis Göran till
Lagercrantzen!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar