Nicko Smiths Järnjungfrupoesi (2022)

Vad hände den 23 maj 1980? Tja, Iron Maiden släppte sin andra singel, Sanctuary.

”Punken som söker sig till hårdrocken / den 23 maj 1980”

skaldar Nicko Smith i sin ”Järnjungfrupoesi”

En hel diktsamling om bandet Iron Maiden; hur är något sådant möjligt? För den som minns sin ungdoms musik och ger sig hän åt de känslor som är förknippade med den, är ingenting omöjligt. Nicko Smith hittar nycklarna till den inre, mörka världen och låter bandmascoten Eddie visa vägen genom ungdomens mikrokosmos av symboler och tungt riffberoende.

Punkestetiken är ju rätt annorlunda än hårdrockens lite svulstiga bildvärld. Punken är mera direkt, men bägge musikstilar tar vägen förbi intellektualismen som ibland i vuxenlivet kan tendera att strypa känslan.

 

Tillbaka till sommaren -85

Dagdrömmer eviga trumsolon

Såna som slår hål på tiden

Järnjungfrupoesin är till synes enkelt skriven men samtidigt djupt känd. Ibland sitter dess korta rader som frambesvuret vackra i sina uttryck för uppväxtens ensamhet med den dånande musiken i hörlurarna.

Sådana ögonblick hittar man numera kanske i poesin. En ensam själs utveckling mot gemenskap och fördjupat livsinnehåll kan gå genom musikens värld. Själv lyssnade jag mer på Black Sabbath, Rush och Judas Priest än på Iron Maiden. Men de korta intensiva dikterna kan jag uppskatta, ja rentav älska för deras lyhördhet i det elektriska mullret.

                                            Headbangar

                                            till undergången

                                            på

                                            ändlös repeat