Döda pojkar omkring mig
någon blev 62, 63, 64
ingen blev folkpensionär
jag kan höra dem sjunga
och stöka i köket
med den brutala uppgivenhet
när tallrikar faller i golvet
som bara den i omsorgsarbete
oskolade
kan för att dölja sin blygsel dra
fram
nej de är inte kvinnor
enligt någon genusordning
några av mina närmase grannar
blev bara drygt 20
det fanns löften där
de passade ihop med skum musik
(psykedelia, folkrockpionjärer)
de var alldeles för unga
för att begå våld emot sig själva
nu på nätterna kommer de fram
och nästan kräver att bli
omskrivna
så jag börjar på vilken dikt
i ordningen bara för att se deras
leende
när bilden av vem jag målar av tränger
fram
jo det är ju den finlandssvenska
kollegan
så och så
han som dog alltför ung
det har blivit ett ledmotiv hos mig
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar