Therese Bohmans (f- 78) Andromeda är en roman i den stora västerländska bildningsromanens tradition. Faktum är att romanen gör reverenser både för arbetarförfattare och stora existentiella författarskap som Hjalmar Söderbergs. Det sistnämnda är förstås mest uppenbart. Men det här är ändå ingen flanörroman.
Det är en roman om
både romantik och arbete. Den specifika romantiken i romanen är knuten till
förlagsvärlden. Både den unga kvinnliga huvudpersonen och den äldre
förlagsmannen Gunnar – som blir hennes förebild – längtar efter att komma in på
det ”fina”, anrika storförlaget Rydéns. Fast det är en generation mellan dem
gör de samma resa från enkla förhållanden till en betrodd position i den
litterära världen.
Bägge tar det personliga greppet och liksom både vädjar och visar framfötterna för att bli upptäckta och upplyfta till positionen som redaktör på förlaget. Båda skaffar sig en mentor för att få stöd och komma vidare. I den unga kvinnans fall växer de veckoliga mötena med den äldre förlagsmannen ut till en icke-sexuell roman om kärlek och förståelse mellan själarna.
Men saker och ting skulle förändras. Efter några år drar sig Gunnar undan och så småningom tar han pension. De tappar kontakten. Det visar sig efter hans död - i ett efterlämnat manus - att han var inblandad i ett me too-ärende på jobbet (jag avslöjar inte på vilket sätt men det kommer som en chock). Här lyfter romanen efter en svacka mot mitten. Slutet är en tour de force av Therese Bohman. Och vad gäller det fiktiva förlaget Rydéns – är inte det en blandning av Bonniers och Axess , komplett med strålande takutsikt?
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar