”Ny poesi”, Vendels förlag 2023

Länge uppfattade jag det här som en diktantologi kring frågor om stad och land, där staden hela tiden drog längsta strået och stod fram med höghus och lyftkranar som livsmiljön diktarna var hänvisade till. (Jo, antologier kan ju ha sådana tematiska inriktningar.) Så många dikter i början av boken som besjunger bilarnas färd som om tillvaron var livet i en cirkulationsplats. Status quo som rusar genom bilrutan. Naturen finns med men nästan bara som färger och skuggor.

 

Löven talar färg ett språk ingen förstår

Bilar rusar förbi under lövens växlande trafikljus

Tveksamt förvirrat vilset uppmanar

de oss att stanna. Vad händer vad har hänt

Den långa sommaren vintern som aldrig anlände

(ur dikt av Niels Vonberg)

 

Eller som hos Micke Bitah det ständiga bygget av framtiden:

 

Tidigt; himlen punkteras

av lýftkranar

eller är de Atlas

                   armar och händer

 

Inlandets dialog med staden kan man följa i en ovanlig lyckad dikt av Karin Råghall, som borde citeras i sin helhet men här kommer i kort utdrag:

 

Staden: du får gärna fortsätta jobba för en

                                      billig penning  när vi behöver dig

Inlandet: du får en fast tjänst med rimlig lön

 

Antologin bereder så småningom mer plats för dikter om kvinnligt och manligt och barndomsminnens kyliga smärta tar över fokus i antologin. Detta är teman som alltid står starkt.

 

När jag lämnar finns inget som kan packas i kartonger

Inga kläder eller porslin som kan slängas genom fönstret

I vredesmod och sorg

 

Allt är borta

allt finns kvar

(ur dikt av Ida Strutt)

 

Dikter och poeter i antologin bryter av mot den ganska försiktiga helheten men som antologi med 31 olika poeters röster känns denna förvånansvärt homogen. Man önskar sig en djupnande beröring: Det kommer framåt mitten-slutet av detta urval. Latifa Gharbo är en lysande poet som syr ihop sina rader till en helhet, dikterna förvandlas till vision.

 

Dagarna då du inte hör av dig är stickiga som en yllekofta

dagarna då du inte hör av dig är ihåliga som ett misstag

dagarna faller i ruiner i kalendern

 

Så börjar den långa dikten ”Dagarna då du inte hör av dig”, som är en av samlingens främsta.

 

Som helhet kan ”Ny lyrik” mäta sig med Brombergs forna debutantserie ”Blå blixt” men saknar samtidigt den säregna blandning av starka personligheter och milt mässande röster som lyfter de bästa antologierna.