”Det gudomliga tillståndet” av Ylva Gripfelt (Ellerströms, 2023)

Ylva Gripfelts dikter är sköra men kontrollerade. Det förefaller, hur det nu är möjligt, som om hon skriver ännu kortare än Ola Julén. Där Ola som bekant, oftast höll sig till enradingar, breder Gripfelt ut sig på hela två-rader, ibland upp till fem på varje sida.

Paletten känns som buren av tunn rymd. Hon skriver så lite mellan varje bild att det är som om inget händer. Men så flyttar hon perspektivet någon miljondels grad och befinner sig plötsligt mitt i den förlåtande – men samtidigt så indifferenta – naturen.

Det är stiligt gjort och mot slutet gripande när man förstår att denna minimalism, denna försiktiga skildring av bråddjup har sin förklaring. Att det rör sig om en potentiell barnmisshandelshistoria i lyrisk form där diktjaget ”åkt dit” då hon inte kunnat göra något åt situationen. För hur ska ett litet barn försvara sig mot en misshandlande eller hotfull pappa?

Stilistiskt ligger hon nära Eva Ribich och Pernilla Berglund. Det vidöppna men samtidigt så återhållsamma i uttrycket. Att ge ifrån sig små bitar av information där läsaren får pussla ihop den befintliga världen själv. Starkt, otäckt fast inget otäckt blir synligt. Det unga diktjaget säger liksom: ”titta inte hit, vi är inte annorlunda än några andra”.

Pappans hemkomst är vad hon nervöst har väntat på.

 

Jag håller mig i det kalla elementet

tittar hårt där vägen bryts

 

men inget kommer

 

jag, får inte röra mig

 

Vägen är tom

 

Och plötsligt står pappan mitt i rummet. Panik utbryter.

 

Pappa står mitt på golvet  mitt i rummet

 

mycket stilla

 

som om han håller andan

 

Katten är till hjälp (ack denna pälstrygghet!) men naturen är för infiltrerad av människornas våld och tvång för att erbjuda någon frihet.

Det är ett kammarspel, snart kommer morbror och allt liksom bara är som det är.

Men allt det hårda ligger kvar. Det är från hennes och pappans gård som reglementet och tvångsreglerna kommer. Det gör ont att stanna där. 

P.S. Vad gäller titeln, Det gudomliga tillståndet, känns den malplacerad såvida det inte handlar om hur barnets själ förr förväntades vara skyddad av Gud.