Poeterna utom tävlan

Det var utannonserat Poetry Slam

Men det var något som skavde

Poeterna ville vara ute barfota

I leran och gröngräset

Inte tävla, bara läsa dikt och festa

I en broderskapskänsla som förhärskade

Och hålla scenen vidöppen för alla

 

 

Jag tittar tillbaks mot händelsen

som kom att visa vägen

till den bästa fria fortsättningen                       

när slam-poeterna möttes i gemenskap i Hultsfred

och liksom bara ville se till att poesin levde

inte ställa upp

i den ständiga tävlingen

 

 

 

Poeterna sa: vi tävlar inte längre

Vi bara läser

de gav sig hän åt scenen

med samma eller ännu mer

av denna furiösa energi

och ekvilibristik som estradpoesi är mäktig

Bara med den viktiga skillnaden

Att det räknades inga poäng den kvällen

Detta var i Hultsfred 2002

Publikt och kvalitetsmässigt

den största segern

sedan byggnadsarbetare

och metallarbetare

byggde upp Poetry Slam från ingenting

Chicago 1992

Senare Rinkeby

och Erkki Lappalainen

som tog slammet till Sverige

var en levande ikon inget monument

men Rinkeby-Kista borde aldrig gett honom sparken

själv har jag blivit en gammal man som inte passar in där (heller) men minns stunder när allt

föll på plats

I Hultsfred 2002-2003

Skämdes jag inte för slam