En diktsamling med titel R0-R4 ter sig obegriplig till en början. Men efter att ha läst efterordets lakoniska anteckningar under rubriken ”topografi” och googlat lite börjar bilden klarna. Det här är det gamla myndighets- och ingenjörs-Sverige som för ordet och försöker mörklägga vad som kunde blivit allvarliga reaktorolyckor.
Vad vi har här är nämligen en serie dikter om kärnkraftens (och kärnteknologins) framväxt i Sverige under framförallt början på 60-talet. Ågestaverken (R3=reaktor 3) drevs till exempel 1963-74 och demonterades under början av 2020-talet. Två ”incidenter” under dess kommersiella drift som kunde ha utvecklats till rejäla reaktorolyckor skrämmer läsaren nästan i efterhand när han/hon börjar sätta sig in i materialet.
Man anar Sveriges övertro på tekniska framsteg i ingenjörskonst och samhällsbygge, som kunde leda till rena övergrepp mot befolkningen, så länge inga tydliga kontrollinstanser funnes. Filip Lindberg skildrar detta väl, även om jag skulle vara sparsam med att betrakta det som i första hand dikter – å andra sidan, vad är det annars? Det är ett kondenserat, ibland direkt obehagligt språk uppifrån. Ofullständiga meningar är legio men vem är avsändaren? Vad är det för sanning som kommer fram?
”de kunde
fantisera när de beordrades att fantisera”
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar