När vågorna slår in från ett sydländskt landskap är Lasse Söderberg en av mottagarna. Översättningarna söker sig till honom sedan många år. I syd-Sverige är han känd efter två decennier som ansvarig för Internationella poesidagarna i Malmö.
I Stockholm och norrut avtar hans närvaro i
litteraturen, men jag tror åtskilliga Metamorfosnätter fortfarande yr bak han pannben.
Debut som poet i stencilhäftet Anteckningar till ett eko (Metamorfos, 1952).
Lasse Söderberg har excellerat i de korta tunna
diktsamlingarnas estetik och alltid undandragit sig sammanfattningar och
översikter. Man frågar sig varför. Men han har under de senaste åren varit närvarande
framförallt genom en serie lyrikutgivningar på det lilla Lundaförlaget Edition
Tegnér (minst fem titlar räknar jag till
av dessa tunna men på något sätt imponerande dikthäften).
Beläsenhet och några enkla ord på ett papper kan
ibland skapa magi. Erfarenhet och ungdomsminnen samverkar och ger ordens origo
en extra skjuts.
På något sätt är Lasse Söderberg en epokernas diktare.
Han har diktat om att vara nitton år och om sina generationskamrater, födda
1931.
I sin senaste diktsamling Tornet i Babil, gör
han ett hembesök i seklernas början, det stålgrå och liksom nermejade gamla
Babylon. Det är en ganska otäck resa han skildrar med Saddams övervakande
blickar överallt.
Även efter sin död.
Poesin reser sig på allvar först i en grym skildring,
en krigsscen från urgamla tider där historien verkligen kommer till liv. Nu och
då blandas till ett.
blandades med stridsvagnarnas gnissel,
hjälmarnas
blänk med pölarna av motorolja
vindens
profetiska mummel med herdarnas rop
lansarnas
spetsar med guldets förbannelse.
/…/
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar