Den Blinde Argus - grundade mig
Vesuviusgruppen – skakade mig
Lukas Moodysson – kunde ha tillhört en flock,
blev istället en liga
John Peter Gister – skrev på baksidan
Poesi var den väg som fanns
Poesin kom smattrande ur molnen
liksom Azouras Lazuli Tintomara
klev på en blixt som gick sönder
-hon flög vidare –
så trampade Eric Fylkeson på månstrålar
och Edith Södergran på alla de tusentals
skärvorna i sin trädgård
Vänner i kvartar och kyffen
med självinsikt vakande över dem -
kom gärna en smula närmare
och bli er egen horisont
Det kostar att ligga före
Det kostar att vara med i början
Festen kom aldrig av sig
med musik i Gugus Bands händer
byggd direkt av vinyler från Örebro centralstation
natten då poeter återvände till
sångstrupar och nattöppna bagerier
med gud vet vilket mystiskt sortiment
det var ett dokument och en uppräkning som aldrig tog
slut
medan natten grydde mot morgonen
och Sandell gjorde själsligen ett intryck
av att aldrig behöva landa
så fortsatte han också efter ett dygns vila
mot nordväst och fjordarna
- han hade sin egen färdväg -
han tyckte nog att tiden
inte förtjänade bättre än att
lämnas bakefter relingen
medan poesins egen drog gick fri
och dikten sökte
mognad i andra länder
där som texten sökte lydnad
stod ingen hjälp att få
med beundran för många poeter
(alla är inte nämnda här)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar