 |
| (Omslag av Maya Eizin Öijer) |
samhället
är inhägnat våld
dom som lyckas bryta sej ut därifrån
har redan i tidig ålder
börjat slipa på sina vingar
använt sej av ord färger gitarrsträngar
Satt Tyst
natten kom inte alls smygande
kände direkt igen sej
hade varit här många gånger förut
ställde bara ifrån sej resväskan
och satt tyst med sluten mun
visade inte ens tänderna
nynnade för sej själv
och rullade en tärning fram och tillbaka
över bordet
Vägvisare
livet var inte bara
ödsliga hotellnätter
inte heller bara sorlet av dagar
som rann förbi i rännstenen
och jag måste ha gått vilse en natt
såg inte ens handen framför mej
hade ingen aning om var jag hamnat
innanför gravarna
plötsligt lyste mot mej i mörkret
Bruno K Öijer; ”Jag skrev den här boken på sju månader i mitt soldattorp tio meter från skogen och miltals från allt annat. Den sista natten innan dom första texterna började komma till mej hade jag en dröm om en kvinna, som satt inspärrad i nån form av ålderdomlig fängelsehåla. Hon trevade inom sej och bytte ut ett av sina revben mot en rad ur en dikt. Plötsligt hade hon lyckats rymma. Hon svävade högt över staden. Någon knäppte med fingrarna och i samma ögonblick förvandlades hon till ett gnistrande regn som smattrade och sjöng mot dom svarta hustaken.”
2 kommentarer :
Riktigt jäkla bra dikter!
Kommer att tänka på Strunges Beväpna er med vingar
Skicka en kommentar