Titta på bilden av Bruno K Öijer på framsidan till hans nya volym med Samlade dikter, daterad 1973-2014. Omslagsfotograf: Maya Eizin Öijer.
Vi
ser Bruno själv, förstås i hatt och dubbelknäppt kostym, Vi ser också den
avklädda bilden av en scen, där poeten tittar
både in och ut. Detta är hans vardagsrum sedan mer än fyrtio år, där tunga
vågor av publikreaktioner alltmer strömmar in som kärlek och respekt.
Samtidigt
visar omslagsbilderna – fram- och baksida - till Samlade dikter vol. 6 en
ljusare grundton än de tidigare samlingsvolymerna, som ofta lövat sin död. Här
kan vi se ett ljusregn spira på platser, där tidigare bara ett mörkerseende
fanns. Natthimlen är kapad av nyanser i lila och rött. Det är som om han tagit
med sig en del av höstens regn in.
Scenen
är i alla fall riggad för ett nytt framträdande ur hans egen frånvaros dimma ,
om uttrycket tillåts.
Den
till häften bortvända gestalten visar än en gång hur Bruno blivit sin egen
sinnebild. Men något har förändrats. Det
brukar vara mörkare ån det här.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar