2026-10-29

Två dikter av Kristian Lundberg (1966-2022)

Dessa dikter är hämtade ur diktsviten "Dagarna" som publicerades i Norrköpings Tidningar 2015. Har valt dem som uppvisar flest skillnader från dem som senare trycktes i diktsamlingen "Låt oss förvandlas" (Ellerströms 2017). 
Kristians son Tibor Lundberg har godkänt publiceringen i Den Blinde Argus.   / Mats Granberg




ONSDAG


Det är en bild av min mor som förföljer mig

Ingenting kan skrivas in och bli befriat, allt är undan-

gömt

skuggan av min mor växer intill allt i dag, den

växer sig tydlig, antar form och ljud, som en

kortvågsradio uppställd på ett vindskontor:

brus, signaler, främmande röster,

anrop, jag vet att det kommer nu

det tar sig in i mig, fläker

kött från ben, det är detta vita ljus

som bryter sig in i mig: överge mig här,

låt mig få överge dig här, frömjöl, jag

ser det nu blåsa i vinden, över balkongen,

småfåglar, anonyma som nödrop, det skall

bli vinter, du känner också den delen av mig,

det blir onsdag och allt är absolut helt stilla.







TORSDAG


Det kommer först som en bild, en scen

Min mor sitter ensam i ett kök,

innesluten i sig själv

Hon skriver rad efter rad, brev efter brev,

allt mer manisk,

allt mer osammanhängande, den bilden

skriver jag mig fri ifrån, låter de döda gå

med de döda, det är inte vi som rör oss

genom det köket, genom de rummen

Jag vet att det vi inte fyller dikten

med denna dag

kommer smidas till en pil,

skjuten från ett långt långt avstånd,

lämna mig inte här, låt mig

inte få lämna dig här, låt denna torsdag

bara sorteras undan som ett brev utan mottagare




Inga kommentarer :