I drakens hjärta

Nina Björk ska hädanefter bliva min idol. Jag tycker att hon var jättebra i den där dagisdebatten som pågick förra året och i dag har hon skrivit en alla tiders söndagskolumn i DN (som inte finns på nätet, tyvärr) om Nobelpriset och den knepiga diskussionen om kvalitet. Det är uppenbart att begreppet konstnärlig kvalitet i sig innehåller både ett etnicitets- och ett genusperspektiv, menar hon, eftersom det till 95 procent sammanfaller med vad vita män åstadkommer. Sedan ger hon två förslag på vad det kan bero på:

"Det kan ha att göra med vana, utbildning och bildning. Det kan också ha att göra med begreppet det universella – ett begrepp som är nära allierat med konstnärlig kvalitet. Helt enkelt: vita män tycker att andra vita män är de som bäst beskriver vad det är att vara människa på jorden, vad det är att äga ett språk, vad det innebär att göra erfarenheter."

Och medan jag läser hennes text börjar jag tänka att ja vad fasen, vad ska man vara med för? Låt männen hållas med sin kanon och sina tävlingar och blinkningar och fadersuppror. Låt Harold och Horace och gänget ha sin gamla kvalitet i fred. Om själva begreppet i sig innebär att det är en vit man som står bakom, då måste ju jag slåss som en galning med alla andra kvinnor och araber och afrikaner för att hamna bland de där sista ynka fem procenten och vill jag verkligen det?

Nina Björk landar också i en sådan fundering:

"Om ingen kvinna eller icke-västerlänning någonsin spelades eller belönades skulle den vita pojkleken bli så uppenbarad att myten om det neutrala begreppet kvalitet inte längre skulle kunna upprätthållas. Är det månne the way to go? 'Nobelpris? Nej tack.'"

Men sedan började jag förstås undra: Vart ska alla kvinnor och icke-västerlänningar ta vägen? Ska vi skapa en egen kvalitetsbefriad litteratur? Och vad gör vi med till exempel Pia Tafdrup, som inte har minsta problem att samsas med herrarna? Den trista sanningen kanske är att vi råkar ha den litteratur vi har och att det blir ännu tristare att ställa sig utanför. Ungefär som när det gäller samhället i stort: Man kan ogilla att det är uppbyggt på miljöförstöring och konsumtion och tillväxt och fan och hans anhang, men att flytta ut i skogen och börja odla morötter ter sig inte heller så lockande.

Jag diskuterade det där med en av mina kollegor på jobbet en gång och då citerade han någon gammal LSD-profet som har sagt att man bör verka i drakens hjärta. Och det gillar jag; jag tänker mig att det är därifrån jag ska skriva mina böcker. Att det är viktigt att vara med, men att inte glömma bort var man befinner sig.