Att sälja sin själ 1: försöka få in en artikel i tidningen

Poesidebatten är avslutad. Har Expressen bestämt. Annars tyckte jag det fanns rätt mycket att diskutera i samband med dess presentation av dikternas tio-i-topp. Men i vanlig ordning får man inte göra det i andra media än bloggar, håll till godo, här kommer min refuserade debattartikel:

Den romantiska diktens återkomst

När Johan Lundberg i två artiklar i Expressen ifrågasatte dominansen för en viss sorts språkmaterialistisk poesi blev han utmålad av en rad skribenter som konservativ bakåtsträvare, representant för innehavarna av den ”egentliga” makten (som om inte de så kallade avantgardisterna sedan länge hade intagit de kulturella maktpositionerna). När Expressen i svallvågorna av debatten frågar 100 förmodligen kvalificerade tyckare efter den bästa svenska dikten genom tiderna vinner en dikt som representerar allt det som språkmaterialisterna hatar. Stagnelius är i ”Vän! I förödelsens stund” liksom i de flesta andra av sina dikter subjektiv, känslosam, existentiell och andlig. Han förutsätter poesins transcendens, att den kan bryta igenom till högre världar och avspegla något gudomligt, någonting som samtidigt ligger djupt inom människan. I en till det yttre kontrollerad form förmår han blåsa in ett känslouttryck så starkt att det än i dag ligger kvar och vibrerar, berör nya läsare
Det är romantik!
Stagnelius har fyra dikter på ”vinnarlistan”, som han dominerar tillsammans med Gunnar Ekelöf. Listan domineras av enskilda, fulländade dikter, men mot slutet av listan figurerar Ann Jäderlunds ”Som en gång varit äng”, som inte är en dikt utan en diktsamling. På samma sätt är Ida Börjels ”Skåneradio” inte en dikt i vanlig mening, utan närmast en lång diktsvit som bygger på avskrivna radiosändningar.
Rakt igenom listan över de tio bästa dikterna går ett långsamt skred, en kraftigt förändrad syn på poesins roll och möjligheter. Om åttiotalets postmodernistiska poesi – som Ann Jäderlund kan få representera – präglades av ett utspritt jag, utan diktjagets tidigare historiska auktoritet, så vill 00-talets poesi knappast kännas vid något lyriskt jag över huvud taget. Ida Börjel laborerar som de flesta av förlaget OEI:s författare, med olika språkteoretiskt grundade sätt att kringgå jagets roll i poesin, man vill skapa poesi som inte är subjektiv utan bygger på upptagning av brus från omvärlden, brus som sedan kan manipuleras på olika sätt. OEI har kallat detta för post-poesi, det vill säga det som kommer efter den traditionella poesin. Själv anser jag att sådan litteratur kan fylla sin funktion men att det inte bör betraktas som poesi i vanlig mening. Den litterära institutionen behandlar, på grund av sin inbyggda tröghet, Ida Börjels ”Skåneradio” som poesi men egentligen saknar den genrebeteckning.
Behovet av enskilda dikter som griper tag kvarstår dock hos läsaren! När framtidens poesiantologier sätts samman kommer det att vara svårt att göra reda för 00-talet, där snart sagt varje tidsenlig diktsamling består av långdikter som undersöker vissa företeelser, hopkopplade fragment etcetera. Det blir svårt att hitta rader som håller att citera, svårt att hitta enskilda dikter att publicera, svårt att hitta enstaka dikter över huvud taget. (Dessa efterlysta enskilda dikter kan däremot hittas inom den lika samtida estradpoesin.) Expressen skarvar därför lite när de sätter ihop sin lista, de två sista dikterna på listan är ju inte dikter utan någonting annat. Detta skrivet med all respekt för Ann Jäderlund.
Slutligen vill jag säga att grundarna av Romantiska Förbundet – däribland Bo Setterlind och Harald Forss – nog var ganska framsynta. I femtio års tid har Romantiska Förbundet nämligen inlett sina årsmöten med att läsa just denna dikt av Stagnelius - ”Vän! I förödelsens stund”. Romantiken är en litterär strömning som inte är tidsbunden, det subjektiva känslouttrycket och den existentiella dikten kommer upp till ytan och finner nya former i varje tid. I våra dagar skriver de flesta inte formbundet som Stagnelius, men den romantiska andan lever kvar, i dag som på 1950-talet när Romantiska Förbundet grundades.

Andreas Björsten
Estradpoet och ordförande i Romantiska Förbundet