2007-06-26

Att sälja sin själ 1: försöka få in en artikel i tidningen

Poesidebatten är avslutad. Har Expressen bestämt. Annars tyckte jag det fanns rätt mycket att diskutera i samband med dess presentation av dikternas tio-i-topp. Men i vanlig ordning får man inte göra det i andra media än bloggar, håll till godo, här kommer min refuserade debattartikel:

Den romantiska diktens återkomst

När Johan Lundberg i två artiklar i Expressen ifrågasatte dominansen för en viss sorts språkmaterialistisk poesi blev han utmålad av en rad skribenter som konservativ bakåtsträvare, representant för innehavarna av den ”egentliga” makten (som om inte de så kallade avantgardisterna sedan länge hade intagit de kulturella maktpositionerna). När Expressen i svallvågorna av debatten frågar 100 förmodligen kvalificerade tyckare efter den bästa svenska dikten genom tiderna vinner en dikt som representerar allt det som språkmaterialisterna hatar. Stagnelius är i ”Vän! I förödelsens stund” liksom i de flesta andra av sina dikter subjektiv, känslosam, existentiell och andlig. Han förutsätter poesins transcendens, att den kan bryta igenom till högre världar och avspegla något gudomligt, någonting som samtidigt ligger djupt inom människan. I en till det yttre kontrollerad form förmår han blåsa in ett känslouttryck så starkt att det än i dag ligger kvar och vibrerar, berör nya läsare
Det är romantik!
Stagnelius har fyra dikter på ”vinnarlistan”, som han dominerar tillsammans med Gunnar Ekelöf. Listan domineras av enskilda, fulländade dikter, men mot slutet av listan figurerar Ann Jäderlunds ”Som en gång varit äng”, som inte är en dikt utan en diktsamling. På samma sätt är Ida Börjels ”Skåneradio” inte en dikt i vanlig mening, utan närmast en lång diktsvit som bygger på avskrivna radiosändningar.
Rakt igenom listan över de tio bästa dikterna går ett långsamt skred, en kraftigt förändrad syn på poesins roll och möjligheter. Om åttiotalets postmodernistiska poesi – som Ann Jäderlund kan få representera – präglades av ett utspritt jag, utan diktjagets tidigare historiska auktoritet, så vill 00-talets poesi knappast kännas vid något lyriskt jag över huvud taget. Ida Börjel laborerar som de flesta av förlaget OEI:s författare, med olika språkteoretiskt grundade sätt att kringgå jagets roll i poesin, man vill skapa poesi som inte är subjektiv utan bygger på upptagning av brus från omvärlden, brus som sedan kan manipuleras på olika sätt. OEI har kallat detta för post-poesi, det vill säga det som kommer efter den traditionella poesin. Själv anser jag att sådan litteratur kan fylla sin funktion men att det inte bör betraktas som poesi i vanlig mening. Den litterära institutionen behandlar, på grund av sin inbyggda tröghet, Ida Börjels ”Skåneradio” som poesi men egentligen saknar den genrebeteckning.
Behovet av enskilda dikter som griper tag kvarstår dock hos läsaren! När framtidens poesiantologier sätts samman kommer det att vara svårt att göra reda för 00-talet, där snart sagt varje tidsenlig diktsamling består av långdikter som undersöker vissa företeelser, hopkopplade fragment etcetera. Det blir svårt att hitta rader som håller att citera, svårt att hitta enskilda dikter att publicera, svårt att hitta enstaka dikter över huvud taget. (Dessa efterlysta enskilda dikter kan däremot hittas inom den lika samtida estradpoesin.) Expressen skarvar därför lite när de sätter ihop sin lista, de två sista dikterna på listan är ju inte dikter utan någonting annat. Detta skrivet med all respekt för Ann Jäderlund.
Slutligen vill jag säga att grundarna av Romantiska Förbundet – däribland Bo Setterlind och Harald Forss – nog var ganska framsynta. I femtio års tid har Romantiska Förbundet nämligen inlett sina årsmöten med att läsa just denna dikt av Stagnelius - ”Vän! I förödelsens stund”. Romantiken är en litterär strömning som inte är tidsbunden, det subjektiva känslouttrycket och den existentiella dikten kommer upp till ytan och finner nya former i varje tid. I våra dagar skriver de flesta inte formbundet som Stagnelius, men den romantiska andan lever kvar, i dag som på 1950-talet när Romantiska Förbundet grundades.

Andreas Björsten
Estradpoet och ordförande i Romantiska Förbundet

14 kommentarer :

Andreas Björsten sa...

Kan tillägga att på längre sikt kommer det att framstå som orimligt att varken Öijer eller Tranströmer finns representerade på denna lista. Tror i alla fall jag.

Karin S sa...

Jag skulle vilja veta mer om juryn.
Alltså, Expressens uppfattning om vilka som ska skapa kanon, mer än Horace då.

Anonym sa...

Vad synd att du blev refuserad igen. Fan vilka träskallar. Statusen räckte inte till igen, förstår jag.

Anonym sa...

eller så tyckte de helt enkelt att artikeln var för dålig.

Andreas Björsten sa...

Hej Karin, ja det skulle vara kul att veta vilka som satt i "juryn". I papperstidningen kommenterar Horace Engdahl, Johan Lundberg, Kerstin Ekman och Lars Mikael Rattamaa utfallet, så man kan ju utgå från att de är med, i övrigt vet man bara att det är "lyrikkännare", vilket inte alltid behöver säga så mycket. (Raattamaa säger för övrigt att Ida Börjels "Skåneradio" är den bästa dikten i Sverige. Någonsin. Föga förvånande iofs, eller?)
Hjorth: Tja, en kollega på Vestmanlands Läns Tidning sa till mig, när jag var praktikant där 1992-93, att "du skriver ju inte sämre än någon annan!" Underförstått att jag borde kunna få fortsatt anställning. Jag tycker förstås att det var en ganska omdömesgill kollega. Enligt mail från Nils Schwartz betraktar Expressen poesidebatten som avslutad iom sin enkät. Jag tror de har fel, för debatten kommer att fortsätta, snart kommer Aorta med sitt språkmaterialism-nummer t ex. Du skulle bli förvånad (?) om du visste hur mycket tajmning och kompisskap spelar in på redaktionerna, nej jag tror inte jag skriver sämre än någon annan som tagit till orda i den här debatten faktiskt.

Karin S sa...

Nej, det är nog inte så förvånande.
Skriver mest här nu för att jag drömde att någon sa mig att Skåneradio (som jag varken läst eller ägnat någon tanke) numera var omgjord till ett par skor.
Jag tyckte att det var så pass knäppt att jag ville tala om det.

Jag tror att det är rätt svårt att publicera artiklar i Expressen. Själv försökte jag något tidigare i denna debatt, jag fick aldrig något svar över huvud taget.

Unknown sa...

"Ismer tar livet av - livet", skrev G Björling. Bra poesi har alltid sprängt gränserna för den "ism" som eventuellt förfört poeten. De som håller sig inom den ism de gjort till sin och tuggar dess sega hö, kommer inte att skriva annat än till glömskan. Om nu det är viktigt. Vem, då Stagnelis levde, visste att han var den störste då levande poeten?

Thomas C Ericsson sa...

Att Ida Börjels "radio-chat-dikt" blir listad som en av de 10 främsta dikterna säger allt om kritikernas bristande omdöme. Aspenström? Tranströmer? Öijer? Runefelt? Moodysson?



"> Hej skånepåg hej
skånegrebba måndag idag
plus minus noll ute himlen
är grå det blåser rätt rejält
men här i vår lilla studio
håller väggarna tätt och det
luktar nybryggt kaffe och
sockerkringlorna vem har vi
på tråden hallå hallå"

Thomas C Ericsson sa...

Ovanstående rader är från Ida Börjels diktsamling (?) Skåneradio

Helena Looft sa...

Jag vet inte hur juryn såg ut i övrigt, men jag var en av dem som tillfrågades. Jag var också en av dem som röstade på vinnardikten.

Med tanke på hur poängerna sattes så skulle det ha räckt med att tre av dina kompisar röstade på dig, Andreas, för att du skulle ha tagit tiondeplatsen från Ida Börjel.

Andreas Björsten sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Helena Looft sa...

Eller, ja, du skulle ju ha hamnat på en delad sjundeplats, före både Börjel och Jäderlund.

Andreas Björsten sa...

- Jaha, nu tvingas jag lägga ut mitt svar i alla fall. Vet inte riktigt vart du vill komma, om du vill påvisa att listan mest är ett slags skämt? Återkom gärna med synpunkter.

---

Heh, varför har du inte berättat det förrän nu, Helena, att du var med i juryn? Är det känsligt på något sätt?
Att det var en synnerligen blandad jury har väl redan framgått, att resultatet var synnerligen blandat likaså. Men jag tycker definitivt resultatet är intressant att diskutera, eftersom det berör både traditionen och samtidspoesin, liksom förhållandet däremellan.
Antyder du 1)
att jag skulle vara avundsjuk?
2) att Ida Börjel skulle kommit med på listan genom kompisröstning?
Svar 1) nej, jag har ingen som helst tanke på att komma med på den här listan, det är inte därför jag intresserar mig för ämnet! Jag har ännu inte publicerat något som vore värt att diskutera på den nivån – (utom möjligen en dikt i Delta nr 1)! Man kan faktiskt intressera sig för poesi utan att sätta det i samband med sitt eget skrivande i varje ögonblick. Jag brinner för poesi, och svenska är mitt modersmål, följaktligen är listan hyperintressant för mig.
2) menar du att Ida Börjel skulle placerat sig som nr 10 på listan, eller egentligen som nummer elva om man räknar efter, genom kompisröstning? Att tre av hennes kompisar skulle medvetet och samordnat röstat på henne? Ja, det är ju mycket möjligt. Men det förändrar ingenting i sak.

Helena Looft sa...

Ja, varför sa jag något om att jag ingick i juryn över huvud taget ... Sådana här frågor är ruskigt känsliga, det visar ju inte minst din senaste kommentar.

Jag borde inte ha använt dig som exempel heller, för det var inte min poäng här. Poängen var att Ida Börjels tiondeplacering lika gärna kan bero på att hon råkar vara inne just nu eller på att hon har kompisar som röstade strategiskt som på att poesin skulle vara på väg åt något visst håll. Men det får väl tiden utvisa ...