Att skriva en "öijer"

Analys av Pär Thörns "poetiska dialekt" i OEI nr 31-32

Så här kan det låta när författaren och konceptkonstnären Pär Thörn skriver en ”öijer”:

”Du är barnet som spelar med märkta kort
Du är barnet som spred olycka över trakten
Du är barnet som kastar träskon i maskineriet
Du är barnet som vägrar svara
Du är barnet som bränner upp en fjäril
Du är barnet som återvänder natt efter natt
Du är barnet som aldrig fick veta sanningen
Du är barnet som inte kan stava till New York
Du är barnet som klättrar under S:t Eriksbron”

Osv, den totala ”dikten” (publicerad i OEI nr 31-32) omfattar 28 rader.
Det är lätt att se att det finns drag i den här textuppradningen som påminner om sådant som kan förekomma också i den verklige Bruno K. Öijers diktning och jag återkommer snart till det. Men det här är förstås inte en dikt i vanlig mening, inte ens ett försök att skriva ett Bruno K. Öijer-plagiat, utan presentas som en del av ett ”SYSTEM FÖR AVLÄSNING AV VARDAGSHÄNDELSER/OBJEKT I STADSMILJÖ SOM SAMTIDA SVENSK POESI”.

Pär Thörn har tagit ett antal vardagshändelser (under rubriken Händelse/objekt) och tänkt sig att den person som under en promenad på stan upplever dessa händelser ska reagera med en ”poetisk dialekt”. (Det kan vara Öijerska, Jönsonska eller Lundbergska.) Den som möter en polisbil med avstängda sirener ska följaktligen yttra (eller skriva ner) den första raden I ”Öijer-dikten”: ”Du är barnet som spelar med märkta kort”.
Den som möter en brevbärare (till cykel) ska i stället tänka/yttra/skriva ner: ”Du är barnet som benådar fången”.
Om man ska tro Pär Thörn handlar det här alltså om ”systemavläsning”. Personligen ser jag det snarare som att kolumnen med händelser/objekt i vänstermarginalen är en efterhandskonstruktion, och är en del av det poetiska projekt som det färdiga, presenterade ”Systemet” utgör. Och visst alstrar det en viss poetisk energi.
Meningarna är utvalda med en viss omsorg, även om det naturligtvis inte på något sätt går att jämföra med en Öijer-dikt, eller egentligen en dikt i Öijers tradition över huvud taget. (Texten är inte uppställd som en dikt med början och slut, och därmed sammanhängande konstnärlig behärskning av materialet, och är bland annat därför inte en dikt – alldeles oavsett hur den är uppbyggd med en rad mer eller mindre ytliga Öijer-referenser.)
Det anaforiska draget, man skulle också kunna tala om tema med variationer, är ett typiskt Öijer-verkningsmedel. Någon enskild Öijer-dikt verkar däremot inte vara inspirationskälla för arrangemanget, utan Thörn är väl mer ute efter helhetsintrycket att det här ”skulle kunna vara en Öijer”. Om vi går ner mer på detaljnivå och ser hur Thörn har byggt upp sin ”öijer-text” så är rad 2, ”Du är barnet som spred olycka över trakten” en tydlig anspelning på inledningsdikten i ”Det förlorade ordet”. ”[b]ringade olycka över trakten”, slutar den dikten ordagrant, som handlar om ett barn om vilket det finns nedtecknat saker.
Användandet och anspelandet på olika ockulta praktiker är ett genomgående drag i Bruno K. Öijers diktning.
”Du är barnet som är spått att kastas i vulkanen”, skriver Thörn i rad 13. Lägg samman detta med de ”märkta korten” redan i rad 1 så har vi en tydligt öijersk färgning av materialet. (Thörns formuleringar ligger hela tiden på gränsen till textstöld och plagiat men rör sig ändå genom en viss slags passiv, gående energi ut ur den entydiga rollen.)
Det samtidiga vårdandet av och sorgen över det inre barnet och vad som har hänt med det under vuxenlivet är ett genomgående tema hos Öijer, inte minst i de tre senaste diktsamlingarna, Trilogin, därför är Thörns återkommande konstruktion med ”barnet som” i varje rad en tydlig anspelning på den sene Öijers litterära värld.
Anspelningarna som finns vad gäller olika konkreta dikter är dock inte jämnt fördelade; Thörn verkar ha vissa favoritdikter av Öijer som sätter större avtryck än andra i hans ”dikt-system”.

Ta dikten ”Maktens fjäril” ur c/o NIGHT:

”Ni Är Dom Som Ska Ta Makten
Jag Står Under S.t Eriksbron
& Talar Med Katarina Den Nya
Hon Bränner Upp En Fjäril”

(med reservation för att raderna inte är exakt uppställda rent grafiskt)

Dessa rader hos Öijer verkar ha givit upphov till hela två separata rader hos Thörn; nämligen rad 5, ”Du är barnet som bränner upp en fjäril”, och rad 9, ”Du är barnet som klättrar under S:t Eriksbron”.

Ja, jag har ägnat ganska många ord åt Pär Thörns experiment i ett nummer av OEI (och då har jag ändå inte gått in på de Jönsonska och Lundbergska poetiska dialekterna). Det gör jag för att jag faktiskt tycker att det är ett ganska intressant om än dubiöst tilltag. Om inte annat lockar det en att gå tillbaks till Öijer.

Som kuriosa kan nämnas att Göran Palm i sin debattbok ”Tack, modernismen, för den tid som varit!” (om)publicerar sina försök från 50-talet att skriva ”som” Lars Forssell, Majken Johansson med flera av den tidens tongivande poeter. Det projektet har likheter och ändå stora skillnader med Pär Thörns projekt att skriva ”som” Öijer, Jönson och Lundberg. Skillnaden tror jag har väldigt mycket att göra med poetens metod, Palm använder mer inlevelse och inte så mycket systemavläsning. Från olika utgångspunkter ändå två fascinerande försök att vidröra det unika hos en annan poets temperament och språk. (Och ja, jag tror faktiskt fortfarande att det finns unika författartemperament!)