Ganska bra upplaga av klassikern Debutbar igår. Det har ju blivit någon slags ritual; att samla ett dussintal debuterande författare på Kulturhusets terrass och låta dem bli snabbpresenterade och snabbintervjuade av Eva Beckman. 5 minuters uppläsning ur de olika verken ingår också, som inledning och smakprov. Naturligtvis blir resultatet ganska ytligt och lättuggat men en skicklig intervjuare - som Eva Beckman - kan ju slänga in frågor som öppnar upp, sprickor i fasaden kan uppstå nästan som på beställning och en del allvarsord blir sagda i hastigheten. En form nästan som lämpad för SVT:s Kulturnyheterna men trots allt betydligt bättre som verklighet.
I år medverkade hela 14 författare - trots att Modernista ordnar sin egen motsvarighet dagen efter - och arrangemanget drog ut i tre timmar, inklusive en längre paus, och kvällen hann gå från solljus och varm till kylig och skuggig utom för de fåtal som lyckades hitta glimtarna av sol. De på scenen satt förstås i sol nästan hela kvällen.
Nå, fina uppläsningar och en slags närvaro på scenen även under utfrågningsmomentet bjöd bland andra Amanda Svensson, Jens Liljestrand och Erik Helmerson på. Mest lyckat som arrangemang var det före paus för sedan började publiken frysa och krokna lite grann. Av de två lyriker - kvinnor naturligtvis - som medverkade gjorde den tidigare i denna blogg omnämnda Helena Olsson en rätt fin läsning ur den piggögda (och Byggmästar-influerade) Ekorre Monolit You. Sedan medverkade Mia Ajvide, och hennes uppläsning kommer jag till nu.
Hon läste nämligen utan manus, det vill säga manusbladen höll hon tryckta mot ryggen, såg jag ur min vinkel, så som jag sett så många andra estradpoeter göra. Hon läste bra, även om det var lite svårt att komma in i sammanhanget i diktsamlingen som vad jag förstår är uppbyggd som en berättelse.
Men Eva Beckman reagerade så här efter avslutad läsning:
"Oj, jag är lite omtumlad efter din läsning!"
"Jag med!" sa Mia Ajvide, sjönk ner i en fåtölj och strök sig över håret.
"Jag har gått på mängder av uppläsningar sen jag var barn och jag har aldrig sett någon läsa på det sättet som du gjorde, utan manus."
"Jag har övat".
För Mia Ajvide var det inte mer än så, och hon har helt rätt, alla som övar en del eller kanske en hel del, kan läsa sina dikter utantill, fast en del har med sina manus ändå ifall de skulle komma av sig.
Jag har gått på hundratals uppläsningar genom åren och jag har vid det här laget sett en oerhört stor mängd poeter läsa utan manus. Vid SM i Poetry Slam senast gjorde nästan alla högt placerade det. (Det är inget krav, för det finns de som läser bra med manus. Men i alla fall.) Eva Beckman, uppväxt i en författarfamilj och allt, har aldrig sett den sortens läsning. Det är rejält avslöjande. Rör sig estradpoesin i ett helt annat kretslopp än "finpoesin"? Det verkar inte bättre. Ett fåtal gränsöverskridare rör sig över genrerna, men Eva Beckman har inte ens uppmärksammat dem. Hon blottar en pinsam okunnighet om vad levande poesi är.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
8 kommentarer :
Eva Beckman har alltså aldrig sett Öijer uppträda? Han kör aldrig med manus, inte ens som backup.
Eric Fylkeson läser också helst utan manus!
Ja du Jakob, jag tänkte faktiskt på det. Om jag inte minns fel har Eva Beckman _intervjuat_ just Bruno K. Öijer för SVT. Rimligtvis borde hon ha sett honom uppträda också, men säker kan man inte vara.
Fast nu jagar ni upp er lite i överkant över Eva Beckman. En i mina ögon helt schysst och lyhörd kulturjournalist.
Jagar upp mig över Eva Beckman? Nej, det framgår väl mellan raderna i min text, tror jag, att hon är en av de bättre kulturjournalisterna - åtminstone inom etermedia. Men visst blev jag förbluffad över hennes inställning till Mia Ajvides utantilläsning - att det skulle vara något slags unikum!
Jagar upp mig gör jag inte, tycker bara helt stillsamt att det är märkligt att hon (implicit) säger sig inte har sett Öijer uppträda...
Vad har egentligen Eva Beckman missat när hon inte gått på en massa estradpoesiarrangemang? Ja, förutom att folk där inte läser innantill.
Förlåt, men estradpoesi har faktiskt mer med nycirkus och gyckel att göra än med litteratur. Det handlar inte om fint och fult, det är bara olika verksamheter.
Ja, jag tror så här: Eva Beckman märkte att det blev en lite starkare laddning än vanligt när Mia Ajvide läste utantill. Hon påtalade det. Men hon har inga riktiga referenser eftersom hon uppenbarligen gått på så litet estradpoesi. Hade hon sett Bruno K. Öijers uppläsningar hade hon ju trots allt sett något oerhört mycket starkare. Det tyder på obildning att inte förstå det. Självklart är muntlig poesi en del av litteraturen. Om du påstår att estradpoesi har mer att göra med nycirkus och gyckel än med litteratur så delar du vad jag kan se in det just i fint och fult. När jag intervjuade Stig Larsson för Den Blinde Argus för nu över femton år sedan sa han apropå poesiuppläsningar, och varför de hade fått ett sådant uppsving, att Bruno K. Öijer och Eric Fylkeson var lika mycket artister som poeter. Det var i alla fall inte fördomsfullt. Menar du att Bruno K. Öijer och Eric Fylkeson - för att ta två redan klassiska namn - inte är poeter?
Skicka en kommentar