Ja, jösses ja. Det är som en text skriven av en gallerist för sin egen utställare; men mindre subjektivt än så, och följaktligen tråkigare. Recensenten har gjort sig till ett tomt blad för författarens avtryck. Men att recensera är ju inte att vara Veronicas svetteduk. Och poeten är inte Jesus. Eller?
Urk. En sorts meddiktning, försök till lyrisk prosa i tidningstext, där recensenten lyckas med konststycket att bara bli ännu tristare än det recenserade verket. Denna typ av lyrikrecension är tyvärr alltför vanlig i dagstidningarna, inte minstbland de större tidningarnas kritiker, som Jenny Tunedal själv.
3 kommentarer :
Ja, jösses ja. Det är som en text skriven av en gallerist för sin egen utställare; men mindre subjektivt än så, och följaktligen tråkigare. Recensenten har gjort sig till ett tomt blad för författarens avtryck.
Men att recensera är ju inte att vara Veronicas svetteduk. Och poeten är inte Jesus. Eller?
Urk. En sorts meddiktning, försök till lyrisk prosa i tidningstext, där recensenten lyckas med konststycket att bara bli ännu tristare än det recenserade verket.
Denna typ av lyrikrecension är tyvärr alltför vanlig i dagstidningarna, inte minstbland de större tidningarnas kritiker, som Jenny Tunedal själv.
jävligt tråkig och feg recension, man ska ju tycka! om man är recensent, inte bara beskriva.
Skicka en kommentar