Författaren Peter Lindforss är först ut bland gästbloggare på Den Blinde Argus. Hans senaste bok heter "Mannen som förstörde mitt liv - En bok om Leonard Cohen" (Ellerströms, 2007).
"Jag tänkte att jag skulle skriva någonting om poesi, men när jag ser mig omkring inser jag att jag inte har en jävla aning om vad poesi är. Eller kultur för den delen. När jag började skriva var det för att meddela något så futilt som mina egna känslor. Jag avskyr teater. Lyssnar på techno och ser skräckfilm. Att någon annan skriver poesi berör mig bara stundtals. TS Eliot, Leonard Cohen och i Sverige Bruno K. Öijer. Jag lärde känna honom för snart trettio år sedan. Vad jag gillar med honom är främst tre saker: han vet hur man dukar ett bord, han älskar djur och han vet hur man skriver en god dikt. Inte många kvalar in någonstans på listan. Visst, många tror att jag är ett borgarsvin och kvinnohatare men jag har lärt mig att uppfostra mig själv i det skitsamhälle vi är på väg att få där fega, nollställda idioter sitter och recenserar böcker de inte borde få ta i. Det här är inte bittert, jag är inte en smula bitter, men får jag chansen att säga någonting, måste jag säga: se på er futtiga jävlar som bara kan hylla något när det redan är gjort: Mamma Mia, Bruce Springsteen, Magnus Uggla , mannen som gav östermalmspudeln ett ansikte och visst, Varför inte Leonard Cohen. Ni var inte där på åttiotalet när ni tyckte han var hur jävla tråkig som helst. Och nu ska vi sjunga allsång till 'So Long, Marianne'.
You guys just disgust.
Peter Lindforss"
Igår, efter att jag publicerat min artikel om Lyrikvännens sexnummer, fick jag ytterligare några rader från Peter som en slags fristående kommentar:
"Ska man riktigt hårddra det så existerar det ingen god pornografi. Jag bortser fullständigt från genusproblematik och liknande, men att beskriva ett samlag - i litteratur, på film, hur du vill - har aldrig fungerat. Jag minns hur Per Wästberg, den troligtvis mest överskattade svenske författaren någonsin, i Luftburen skrev om hur hans halvsyster "smekte hans lem" medan de talade om saker som att den afrikanska kvinnans situation hade förbättrats. Detta är, my dear, ren skit. Kärleksdikter är någonting annat, eftersom de kan uttrycka en känsla utan att gå in på detaljer. Faktum är att Ulf Lundell i så gott som alla sina böcker har analsex med någon kvinna - "Give me crack and anal sex", Leonard Cohen The Future. Och visst, det kan väl vara kul, men det funkar inte i prosa. Michel Houllebecq som har en del att säga om människan och det moderna samhället förstör sina böcker med fullständigt bedövande tråkiga sexscener.
Anais Nin, Henry Miller. Behöver jag fortsätta. Det är helt enkelt inte kul. Det svänger inte. Och det säger inte ett dugg om människans behov av fysisk närhet.
Peter"
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
2 kommentarer :
Detta behov, eller att man kanske känner sej tvingad av förväntningar, att slänga in några onödiga sexscener i, framför allt, romaner, har jag mycket svårt för.
Kanske är det bara ett sätt att blåsa upp bröstet.
Det är sånt som händer i filmer med mall från sydvästra USA.
Klart att människor knullar. Klart att det kan vara befogat i en bok.
Men jag misstänker något, en begraven hund. Eller är jag bara gammaldags.
Är inte så vidare värst snabb, brukar ligga 10 år efter i snitt, men: vill bara tacka för en trevlig bok som jag uppskattat mycket. Den om Cohen. Gillade den personliga tonen och nålsticken som då och då for fram - det fanns en egenhet i den och det är sällan, vi, mänskligheten, numer, får ta del av sånt.
P.Frisk
Skicka en kommentar