Om BTJ:s förfall

Även Bis-bloggen (föreningen Bibliotek i Samhälle) är kritisk till BTJ:s utveckling.

”Vad som än händer är det viktigaste för biblioteken att rädda vad som räddas kan av det som en gång hette sambindningen och som kom till på initiativ av folkbiblioteken för att rationalisera mediainköpen.”

Bis-bloggen frågar sig om ”Svensk Biblioteksförening fortfarande [tycker] att det var en smart idé att sälja ut BTJ?”

Då undrar man: Vad är egentligen BTJ (tidigare Bibliotekstjänst), de som i praktiken har monopol på att förse biblioteken med böcker (och vägledande recensioner)?

Tja, ägarstrukturen är ganska enkel att sammanfatta: Sedan i år ägs BTJ av två investmentbolag, Ratos och Litorina Kapital. Grundarna Svensk Biblioteksförening har helt dragit sig ur ägandet av BTJ. Historiken visar på ett gradvis ökat ägande under 2000-talet för dessa två bolag, vilket jag tycker också har märkts på BTJ:s tydliga förändring mot storsäljande böcker och en allmänt kommersialiserad hållning.

Så här presenterar sig Ratos på sin hemsida:

”Ratos är ett börsnoterat private equity-bolag. Affärsidén är att skapa högsta möjliga avkastning genom ett professionellt, aktivt och ansvarsfullt utövande av ägarrollen i ett antal utvalda företag. Mervärden skapas i samband med förvärv, utveckling och försäljning av företag.”

Ratos är majoritetsägare i BTJ. Den andra ägaren, Litorina Kapital, presenterar sig så här:

”Litorina Kapital är ett svenskt private equity bolag som sedan 1998 investerar i och industriellt utvecklar mindre och medelstora företag.”

Är detta verkligen lämpliga ägare för ett ur samhälls- och kulturperspektiv så viktigt företag som BTJ?

Det har rapporterats i pressen, bland annat i Svenska Dagbladet att antalet skönlitterära lån minskar på biblioteken. Orsaken skylls på allt från ökad pocketförsäljning till att biblioteken har koncentrerat sig för mycket på sin tekniska utveckling och ägnat sig alltför lite åt det som många ser som kärnverksamheten, nämligen skönlitteraturen. Själv tror jag att BTJ:s förfall spelar en viktig roll. När biblioteken inte längre erbjuder en mångfald av böcker, från de smalaste till de bredaste, från det mest udda till det mest efterfrågade, då upphör de att fylla sin klassiska roll. BTJ-häftet erbjöd förr lyrik under en egen rubrik (Hc.03), nu erbjuder de några få diktsamlingar av de mest etablerade namnen mot slutet av sin förteckning över skönlitteratur.

Dessutom fokuserar BTJ-häftet på de mest berömda författarnamnen, specifikt deckarförfattare, vilket aldrig hade hänt för bara några år sedan. I något av de senaste BTJ-häftena, som jag bläddrade i, erbjöds till exempel biblioteken att förköpa Liza Marklunds ”En plats i solen”. Men det är ju en bok som inte behöver någon extra draghjälp! Och framförallt; varför ska läsarna gå till biblioteken om biblioteken bara erbjuder samma böcker som redan finns på alla bensinmackar och stormarknader? Naturligtvis minskar bibliotekslånen när det för biblioteken unika håller på att försvinna!