Efter störtandet av Saddam Hussein 2003 var det ganska många svensk-irakier som trodde att deras hemland nu skulle gå en lugnare framtid till mötes. De beredde sig för att återvända och bidra till Iraks återuppbyggnad. (Att dessa stora förhoppningar sedan kom på skam är en annan sak.)
Min kompis Ibrahim var en av dem som återvände under den här perioden, för att rekognoscera och känna av stämningarna i Bagdad, kan man säga. Han och andra med irakisk bakgrund som jag känner hade ju inte kunnat besöka sitt hemland (eller, rättare sagt, sitt första hemland) på flera decennier. Med sig när han åkte ner hade han några diktöversättningar i bagaget, vilka han sedan skulle placera i Iraks största dagstidning, som var och antagligen fortfarande är Bagdad-baserad (nej, jag vet inga detaljer, inte ens vad tidningen heter, inte heller om den fortfarande finns kvar, vilket jag förmodar). I tryck kom i alla fall dels dikter av Bruno K. Öijer, dels dikter av undertecknad, bland annat dikten ”Biografi” ur Muntliga dikter.
(Jasim, jag skulle få ett ex. av den tryckta tidningen av dig, men det blev aldrig av. Jag är inte arg för det, jag litar på dig och Ibrahim, jag är glad och stolt över denna min första publicering på arabiska för nu ungefär fem år sedan.)
Nu har jag även fått en dikt översatt till litauiska. Tack Luka!
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
1 kommentar :
Oj, nu blev jag indirekt påmind om att jag ju faktiskt också skulle skicka några grejer till dig Andreas. Jag skickar dem på stört nu!
Skicka en kommentar