Mitt sportlov

Först gick jag till Gullmarsplan och såg en man i typ övre medelåldern åka skidor med bar överkropp kors och tvärs över ett fält.

Sedan dök det upp en kille utanför t-banan som sträckte fram en tidning och sa "Svenska Dagbladet?" "Tack" sa jag och tog emot den, varpå han höll kvar i andra änden av tidningen och fortsatte med: "Vi har ett erbjudande nu med halva priset för ett halvår ..." Jag avböjde med hänvisning till min osäkra ekonomi, varpå han helt enkelt drog tillbaka det som jag trodde var ett gratis-SvD-ex ur min hand.

Sedan besökte jag Nordeas kontor på Katarina Bangata och fick nummer 145 på min lapp – det stod 887 i kassan. Då gick jag och köpte en bläckpatron och när jag kom tillbaka stod det 123 i kassan i stället. Jag frågade en tant som jobbade på banken varför det där Nordeakontoret alltid är så söligt och hon sa att hon inte visste men att det nog berodde på att kassaservice vid Ringen har stängt.

När jag efter 40 minuters väntan kom fram i kön så frågade jag killen i kassan samma sak. Han sa att de minsann gjorde sitt bästa på kontoret men att "kunderna väljer att komma hit i stället för att göra sina ärenden via internet". Jag lämnade fram mina femhundralappar som jag inte kunde sätta in via internet och sa "tack detsamma" när han sa "trevlig helg".

När jag kom till t-banenergången vid Skanstull, den vid Guntessons café, och skulle gå in genom den automatiska dörren så öppnades den inte. I stället började en brummig fläkt ovanför dörren blåsa varmluft på mig. Lite sådär tokig-tant-med-mössa-utifrån såg jag mig själv säga "meh, hallå!" och ge dörren en smäll. Den öppnades inte av det, så jag fick gå till den andra dörren. Sedan åkte jag hem.

I t-banevagnen låg en stor svart hund och bredde ut sig så jag satte mig lite på sniskan för att inte störa den. Även hundar har rätt att ta upp plats i t-banan. Fast Nordeas kunder har inte rätt att göra sina ärenden på ett kontor.