Sitter i solen vid vattnet och hör på en fågel vars läte är som en liten spik som utan lycka hackar mot en sten.
Det påminner mig om Ebbe Carlsson.
De som nu inte såg 2-serie-filmen måste göra det.
Jane Magnusson och Karin af Klintberg har gjort ett säkert jobb. De bara går till arkiven och tittar fram historien. Talar med folk som var med då, och som kanske inte är lika mycket med nu. Anna-Greta Leijon, Ingvar Carlson, bokförläggarna Anders Ferm och Abbe Bonnier, Sverker Åström, Mårten Palme, m.fl.
Historien blir en genomskinlig återgivning av ett underligt människoöde. Pojken som ville vara så stor så stor; och som lyckas inbilla omgivningen att han är det. Till sist blir han alltså, utan vare sig politiska eller polisiära meriter, Palme-spanaren nummer ett, med carte-blanche att avlyssna och spana på vem han vill. Han tar polisbilen när han ska på fest till Arne Geijers sommarställe, 40 mil norrut. Han har nämligen fått en egen polisbil, och en livvakt, och ett par andra cops som han kan leka span med.
Ljuvligast i intervjuerna var Leif GW Persson. Hans lugna sarkastiska humor lyser som vanligt med en klarsyn och självständighet som man inte ofta finner hos de lättduperade politikerna och andra runt Ebbe.
Allt slutar mycket sorgligt, med att Ebbe dör i Aids. Och en liten mager kille blir återigen en liten mager kille, som det är lätt att känna för.
Känns historien igen?
Jane Magnusson stadiga omoraliserande berättarröst är värd tre extra plus.
Men däremot inte den kvasiinnovativa grejen med att låta den intervjuades röst ackompanjeras av ett stumt ansikte. Kanske ett försök att fånga glappet mellan vad man säger, och vad det egetligen ser ut som?
Nämligen rena snurren. Där som här.
Utom när en liten fågel låter som en spik som hackar mot en sten.
Vem är den fågeln?
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
1 kommentar :
Mycket intressant, jag kollade i går. Det är märkligt att så mycket här i världen i grund och botten handlar om människor och deras personligheter; det gör ju att saker och ting blir helt kaotiska och oförutsägbara. Till och med inom storpolitiken – där man (=jag) inbillar sig att folk är rationella och genomtänkta – kan den mänskliga faktorn ställa till hur mycket trassel som helst.
Skicka en kommentar