Varken Madeleine Grive i 00TAL/Expressen eller Pontus Dahlman i DN har några speciellt höga tankar om bloggarna. Madeleine Grive är värst, jag citerar:
”…det här trendiga gullandet med bloggare är naivt.
Att kritik på nätet skulle vara ett värdefullt komplement eller ersättning för det som tidningsledningen inte har råd att trycka är en villfarelse.”
Eller Pontus Dahlman:
”Digitalgenombrottet har gett oss bloggare som avslöjar missförhållanden och sociala nätverk. Men på ett område har utvecklingen varit förödande: den djuplodande kulturkritiken.
Ett nummer av BLM från 1999 väger mer än det sammanlagda stoffet i alla entusiastdrivna boksajter som jag plöjt.”
Ja, för att kommentera den sista meningen i det nyss citerade: Det var ju inte bloggarna som lade ner BLM! Det klarade Bonniers utmärkt själva, i samarbete med Kulturrådet (som drog undan tidskriftsstödet).
Självklart finns det väldigt mycket skit på nätet, säkert 97-98 procent av utbudet. (Det brukar ligga där nånstans, oavsett medium.) Men det blir ju förtvivlat onyanserat att såga ett helt produktions- och distributionssätt! Mina invändningar mot nätpublicering ligger på ett annat plan; jag konstaterar vissa problem och barnsjukdomar, som att länkar i det man tidigare publicerat snabbt blir inaktuella och att sajter läggs ner därför att någon glömt att betala årsavgiften, sådana saker. Detta bidrar ibland till den efemära känslan.
Annars har jag en osentimental inställning till nätet. Det är (som jag redan sagt) ett produktions- och distributionssätt helt enkelt. Jag kan skriva här, jag kan skriva i tidning, låt mig skriva bara. Det finns redan flera generationer av skribenter här, många av dem väldigt begåvade, men det gäller naturligtvis att hitta dem!
Är Håkan Lindgren en sämre skribent på nätet än i DN eller UNT? Nej, snarare tvärtom!
Är Therese Bohman mindre sprakande här än i t.ex. Expressen? Nej, snarare tvärtom!
Blev Thomas Nydahl en mindre väsentlig skribent när han bestämde sig för att lämna uppdragen på kultursidorna och koncentrera sig på bloggen? Nej, han gick underground och det är sällan ovälkommet bland dem som älskar litteratur.
Är Maja Lundgren ointressant att följa på nätet? Är Andedräkt av koppar en dålig blogg? Eller Bernur? Nej. nej och åter nej!
Detta var bara några få exempel. Naturligtvis är nätet, trots vad den oinformerade Madeleine Grive påstår, vid det här laget långt mer än ett komplement till litteraturen och litteraturkritiken i övrigt.
Annars lever de tryckta kulturtidskrifterna vidare, men Kulturrådets stödsystem liknar alltmer en slags konstgjord andning. Nej, jag vill verkligen inte ta död på kulturtidskrifterna, tvärtom, men det behövs en mycket större satsning! Kulturrådets stöd är så inadekvat att det liknar mest ett skämt. Det har – i reda pengar – stått stilla i femton års tid, ändå utmålas det nu som en höjning att kulturtidskrifterna får hela 200.000 kronor mer än föregående år. Som om sådant som inflation över huvud taget inte förekom.
Sanningen är att av tryckta tidskrifter får 24 sänkt stöd, medan 25 (inklusive nykomlingarna) får höjt stöd. Av nättidskrifter får 3 sänkt stöd, medan 8 får höjt stöd. Det är ett nollsummespel, som vanligt. Antalet tidskrifter med stöd är exakt lika stort som föregående år! Men färre och färre tidskrifter söker år från år, vilket säger en del. Tidskrifter ger upp, eller hoppar av stödsystemet, försöker hitta andra vägar än statens villkorade allmosor. Så har i alla fall tidskriften Aurora resonerat.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
6 kommentarer :
En bra text är en bra text och en dålig text är en dålig text, svårare är det väl inte.
Den viktigaste frågan just nu är hur skribenter och författare ska kunna försörja sig i framtiden, oavsett vilket medium de publicerar sig i. Men istället uppmanas vi hela tiden att välja sida i en pseudodebatt: "nytt" mot "gammalt" eller nät kontra papper. Så länge vi luras att diskutera i dessa termer kommer vi inte att lösa problemet med hur någon ska kunna försörja sig på att skriva i framtiden.
Håller med HL ovan.
Till Naders, jag har just försökt njuta av Therese dagboks skrivarkvalitéer. De var inte alldeles lätt. Här ett mycket typiskt utdrag:
"Gud så snyggt! Jag är otroligt svag för den där tidiga 1990-talslooken (det är till exempel lätt att föreställa sig Emmanuelle Seigner i de där kläderna, hurra!). Jag skulle skippa hatten i och för sig, för hatt är inte min grej, men i övrigt skulle jag gärna både se ut så där och vistas på en båt medan jag gjorde det."
Hur kan du ens börja jämföra det med en professionell skribents text? Fast Expressen har ju ett helt gäng bedrövliga textproducenter, skribenter är de då inte.
Vem är Naders? - Vad gäller Therese, tja, jag tycker hon skriver bra. Jag gillar t.o.m. hennes modebloggar för det mesta. Grejen är att hon lägger ner själ, hjärta och oftast också kunskaper i det hon skriver. Sånt gillar jag. Det går alltid att hitta lösryckta rader som man hävdar inte håller måttet. - En som gjort det med mig är Martina Lowden, hon tog upp en dikt jag publicerat på nätet och citerade den ofullständigt för att driva med den. Se tidskriften Ordkonst nr 1/05 och baxna.
Till Håkan: Vem är det som lurar oss att diskutera i dessa termer?
Frågan är vilka nyare kulturskribenter som skriver bättre än Therese Bohman? Om man gillar personlig stil, intressanta åsikter och originella infallsvinklar - Och alltså jag fattar inte heller vilken värld HL lever i: är det nåt som diskuterats till leda på senare tid så är det väl hur man ska kunna ta betalt för seriös journalistik. Eller?
"Är Maja Lundgren ointressant att följa på nätet?" Svar: Ja.
Efter din rekommendation har jag tvingat mig igenom tjugo på måfå valda blogginlägg från det senaste halvåret på Lundgrens blogg och det finns i min mening inte det ringaste tvivel om saken: Fruktansvärt ointressant navelskåderi, varvat med ytligt och totalt meningslöst socialt chattrande. Man får nog vara mer än måttligt intresserad av flamsiga kattägarinlägg och gullande barnspråk för att finna nån vidare stimulans av att följa den bloggen! - Mina duttipusskattungar fryser om sina puttinutt-tassingar. Natti natti, dags att nanna kudden allihop.
Att betala för att genomlida ett så pass amatörmässigt och egocentrerat gaggande vore helt otänkbart så man får verkligen hoppas att boken hon har på gång hos Bonniers inte ligger på samma olidligt låga nivå.
Kanske finns det folk som gillar hennes blogg för de Youtubevideor med amerikansk 70-talsdisco eller svensk tioitoppmusik från 60-talet som Lundgren bjuder på, och kanske finns det bloggläsare som finner ett perverst nöje i det patetiskt sega kärringbråket mellan Maja Lundgren och Liza Marklundavslöjaren Monica Antonsson, men i mitt tycke ligger läsupplevelse på Lundgrens blogg tyvärr snäppet under de öppet narcissistiska smink- och modebloggarna. Helt och hållet verklighetsfrämmande smörja.
De övriga bloggarna du nämner är däremot mycket bra exempel på att bloggvärlden verkligen bjuder på berikande och intressant läsning, helt i klass med de bästa av kulturtidskrifterna. Tack för de tipsen, Andreas!
Skicka en kommentar