Man ger bostadslån på 125% av husvärdet, helst till folk som inte har råd att betala amorteringarna, och när det hela börjar se lite väl skakigt ut så säljer man av alla dom dåliga skulderna till andra banker, som gärna köper dom, men bara en gros, enligt principen att alla äpplena i tunnan knappeligen kan vara ruttna, väl? förhoppningsvis? för den risken får man ju ta? så när dom faktiskt visar sig vara ruttna så springer man till staten och vill ha - bidrag! Och det får man, så klart, fattas bara annat. Det är ju "förtroendet" det gäller, det förtroende på vilket hela banksystemet vilar.
Kapitalister, har vi haft anledning att konstatera tidigare, är helt enkelt inte särskilt bra på kapitalism. Den behöver en ordentlig reformistisk, socialdemokratisk blandekonomi i ryggen för att fungera som mest effektivt, och när den inte råkar ha det så får man låta den "fria" marknaden fungera enligt ungefär samma recept, nämligen det som kallats "socialism för de rika, kapitalism för de fattiga" där det bara är losers and saps som du och jag som tar risker när vi spelar på kusarna, medan de rika får skattefinansierade bidrag så att det blir vinst på varje lott dom köper.
Och väl är väl det, egentligen. Annars kan det ju hända att vi tappar förtroendet för dom.
__________________________________________
Stulet och kopierat från Gunnar Petterssons blog; Pressylta Redux
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
2 kommentarer :
Utmärkt formulerat, Gabrielle. Det Du talar om kan sorteras in i mappen märkt med "Kejsarens nya kläder". Att de sk riskkapitalisterna är statligt vadderade, medan pöbeln får ta de eventuella smällarna, är självklart, men otroligt sällan diskuterat i offentligheten. Lustigt att det är samma personer som gnäller över bidrags-Sverige, som lyfter fetast bidrag.
Kim Larsson
Jo, fast det var ju inte jag som formulerade det, utan Gunnar Pettersson på Pressylta Redux, jag borde ha länkat, igen...
Skicka en kommentar