För oss som ännu har en feeling för det där med Gud, Jesus och Religionen, är det inte alltid så givande att lyssna på utläggningarna i radions "Teologiska Rummet"; men si - som vanligt - när Göran Greider äntrar studion och tar med sig sitt engagemang, då händer det saker.
Nu är han ju inte någon teolog, Greider, och det var just det som gav fart åt diskussionen. De två "riktiga" teologerna kontrade fint, men det var den gode Göran som liksom fick ner mankemangerna om Gud och Jesus till ren och skär erfarenhet, upplevelsereligion, eller bröd och skådespel, som man säger.
Jesu kroppsliga uppståndelse var han inte med på; men han sa något om att döden och uppståndelsen är ett tecken för att man alltid kan börja om. Vi människor dör ju och återuppstår med jämna mellanrum. Något jag också var inne på i min blogtext från september.
Något mer om de mytopsykologiska betydelserna av själva Jesushistorien skulle jag lugnt kunna återkomma till en annan gång. Men tills dess föreslår jag intresserade att lyssna på reprisen av programmet.
Gäster är förutom Göran Greider, Ulf Jonsson, jesuitpater, och Elena Namli, docent i etik vid Teologiska högskolan. Reprisen i radio, P1, går 5 nov 21.03
Och för att äntligen fördjupa den töntiga diskussionen om ateism kontra religion så finns här en gedigen kritik av Richard "to-hell-with-God" Dawkins, vars teologiska kunskaper utpekas som undermåliga, knappt ens på nivå med grundkursen i Religionsvetenskap. Vilket jag f.ö. länge hävdat.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
2 kommentarer :
Gabi - Jag botaniserar i tidigare blogginlägg och finner exempelvis denna (som är den enda jag hinner kommentera i stunden). Du vittrar något särskilt, märkligt, med Göran Greider och jag tror mig fatta något av vad du erfor , utan att själv ha hört programmet. Greider går inte med på vad som helst - i själva verket går han knappast med på någonting av vad diskussionspartners säger - ändå känns han nästan hela tiden bejakande.
Och är inte det ett slags tro, långt djupare än en viss politisk övertygelse? Han diskuterar, framlägger, frustar - och ivern är som pånyttfödd, nästan alltid och nästan hela tiden. Han kan bli surrig, dominant, föga lyssnande på andra jordiska varelser i sin närhet, men han tycks noga försöka avlyssna sådant han hör inne i sig, och det vill han få fram, även om det knappt är tydbart för honom själv.
Det är aningar.
Sverker, det var ju lustigt att du tippade tillbaka hit. Looft och jag satt just i telefon och talade om Greider, mannen som kanske inte ens de politiska motståndarna kan tycka riktigt illa om.
Jo, det finns en lyssnande värme, hjärtat är med. Och även när han driver sin point blir han aldrig fientlig.
I motsats till den sortens debattörer som signalerar arrogans så fort de kommer åt.
Jag tror också, i alldeles vanlig mening, att G.G. har en tro...av något slag.
Dessutom kommer han från Vingåkerstrakten, som min mormor, bara en sån sak.
Skicka en kommentar