Jag mötte Pelle Andersson (Ordfront) och Maria Nyström (Upsala Nya Tidning, tidigare Den Blinde Argus) på Erkki Lappalainens begravning igår. Maria, som jobbade tillsammans med Erkki på Poeternas Estrad när hon var nyanländ till Stockholm, påminde mig om att hon hade intervjuat honom för Den Blinde Argus. Och mycket riktigt, i DBA nr 33 hittar jag en längre intervju med Erkki, en informativ och för mig som det känns nu väldigt viktig text, från åren precis innan Poetry Slam hade etablerat sig i Sverige.
Om varför han satsade på estraden: "Jag har inget annat val. Ingen förläggare vill trycka mina verk. Om dom skulle bli tryckta krävs att jag lyckas göra mig ett stort namn. Förläggaren måste höra guldklirret i sina öron när dom hör mitt namn. Sedan trycker dom allt vad jag har skrivit. Men om jag inte gör det blir jag poeten som upptäcks efter döden, vilket är det öde jag vill undvika."
Detta går inte att kommentera ytterligare. Här nedan kommer nu i stället några av de korta dikter jag skrev på väg till begravningen genom ett regnigt och iskallt Stockholm:
Erkki - jag kände
dig aldrig men vänner var
vi i poesin
Vilket skitväder
du ordnat Erkki ändå
tummarna upp för dig!
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar