2010-12-04

En drottning på flykt med makens hjärta - om Maria Eleonora och Ann Jäderlund

Jag vet inte om man kan kalla henne för en "motvillig monark" (hon var aldrig statschef) men nog var hon en både motvillig och motspänstig änkedrottning av Sverige. Jag pratar om Maria Eleonora, om vilken det nu har skrivits en väldigt bra bok, Drottningen som sade nej av Moa Matthis.

Ja, boken blev August-nominerad i fackboksklassen och annars hade jag nog inte upptäckt den. Men det är en väldigt levande och medryckande skildring från 1600-talet; jag visste inte att Moa Matthis kunde skriva så bra om historiska händelser! Som författarinnan anmärker är Maria Eleonora en ganska undanskymd gestalt i svensk historia, det hade hittills inte skrivits någon enskild studie över hennes liv, utan hon hade bara figurerat i kortare uppsatser eller böcker om Drottning Kristina eller liknande.

Hon är ju nämligen mest känd som Drottning Kristinas mor, och en "hysterisk" mor dessutom, som extremt känslomässig och oftast gråtande stängde in sig med minnet av sin döde make Gustaf II Adolf, som hon fick träffa alldeles för lite i livet och därför fäste sig ännu mer vid efter hans död. Det är också känt att hon lär ha förvarat kungens uttagna hjärta i ett skrin som hon bar med sig över allt. Fler, delvis makabra detaljer finns med i boken.

Men Moa Matthis lyfter samtidigt fram Maria Eleonora som fullt förståelig kvinna, som använde sig av de strategier som stod till buds, hon hade ingen maktbas i Sverige utan fick spela ut hela sitt register för att få något inflytande i detta kyliga, karga land som styrdes av Axel Oxenstierna och hela den övriga förmyndarregeringen, med vilken hon ständigt låg i tvist, om ekonomi och sin dotters uppfostran. Till slut fråntogs hon också vårdnaden och all kontakt med den unga, kommande drottning Kristina. Då började Maria Eleonora planera sin flykt ur riket - som faktiskt också förverkligades sensommaren 1640. Hon flydde från Gripsholms Slott över Trosa och den svenska skärgården till danska Visby och vidare till Danmark. Där hon behandlades som en het potatis av den danske kungen och så småningom fick flytta vidare söderut mot tyska områden.

Min enda invändning är att Moa Matthis hade kunnat göra mer av denna flykt, som är dramatiskt tacksam och dessutom indirekt en slags generalrepetition inför hennes dotters abdikation och nästan flykt ifrån Sverige, fjorton år senare.

Men jag tror Moa Matthis vill begränsa sig till det rent vetenskapligt dokumenterbara, även om hon förvandlar ibland väldigt torra historiska noteringar till levande berättelse. (Det finns också förvånansvärt mycket personliga hållna skildringar bevarade från 1640-talet, även officiella källor som rådsprotokollen verkar ha behållit en del av de medverkandes egna formuleringar.)

Om författarinnan inte hade väjt för att återge obekräftade och obevisade historier om vad som hände, hade hon kunnat berätta den fascinerande historien om Drottninggrottan som ligger på Nåttarö och som jag själv besökt.

*

Att denna förvånansvärt undanskymda gestalt i den svenska historien, Maria Eleonora, inte fått någon vidare uppmärksamhet är ändå en sanning med modifikation. Jag tror och har länge trott att ett antal dikter i Ann Jäderlunds "Snart går jag i sommaren ut" (1990) är så att säga tillägnade Maria Eleonora. Detta skrev jag redan i Lyrikvännen nr 5/1991, där jag även tog upp en del liknande rön som öppnade upp läsningen av detta för mig inledningsvis svårbegripliga verk. Visst måste väl dikter få behålla en del av sina hemligheter och sin integritet; efter läsningen av Moa Mathis bok om "drottningen som sade nej" känner jag ännu starkare att de sista fyra dikterna i Ann Jäderlunds nu klassiska diktsamling har med detta att göra. Två citat här nedan:

"Så som masken vandrar genom blommans huvud
Så sörjer inte jag
Jag vandrar ensam och väntar på
Att ditt bröst också ska komma"

"Av ont begär ditt bröst är fullt
Ditt onda bröst när jag har lockat in dig
Segla ska jag bort med dig i vinden
Som endast jag kan svepa dig försvinner
När du öppnar ditt spänne i bröstet
Spegla mig ska jag i ditt spänne
Som hjärtat svärmar du kring mig"


(Ann Jäderlund, Snart går jag i sommaren ut, originalupplagan ss. 71, 74)

Inga kommentarer :