Varför ska man lyssna på Tom Waits. Hur enkelt som helst: Han är så trevlig. Står där i sin gamla hatt och sjunger "Hold on". Kan han, så kan jag. Hold on, alltså. Något märkvärdigare än så behöver jag inte säga om saken.
Och så ger han oss den här låten, som är så söt (men ingen Thom Yorke-faktor), och visar att även pojkar är människor.
Jag vet inte vad han senare sjungit sönder sin röst på, men om sina turnéovanor och sitt rykte som alkoholist sa han en gång att han "försökte lösa vissa saker när det kommer till den sentimentala cocktail och alkohol image jag hade. Det är inget som är roligt med en alkoholist [...] Jag började verkligen tro att det var någonting roande och underbart amerikanskt med att vara alkoholist. Det slutade med att jag intalade mig själv att sluta med den där skiten." Så det så.
4 kommentarer :
Mycket stort tack.
Det här var ett sådant ögonblick då jag insåg att en av skillnaderna mellan mitt liv nu och mitt liv för femton år sedan är att jag mycket mera sällan lyssnar på sådant här nu.
Det gör å ena sidan att det går precis spikrakt in i hjärtat så att jag bara kan lyssna på halva låten för att jag kan inte vara alldeles tomwaitsk inombords när jag går till ett möte med en säljare. Å andra sidan tror jag att det bidrar till att jag stundtals har ett hårdare hjärta än jag borde.
Jag har många skivor med Tom Waits, men alldeles uppenbart har jag inte tillräckligt många. Inga
Hej A.
Just så, jag har inga skivor med Tom Waits, och mest vaga minnen av en skoj typ i min ungdom, som dessutom sågs dividera med Iggy Pop i den roliga filmen "Coffee and cigarettes" av Jim Jarmusch.
Jag tror det var då jag "kom ihåg" honom igen. Och jag är lika glad som du. Det är bara att harva igenom You-tube!
PS: Jag undrar hur Tom Waits skulle bete sig med en säljare :) Lite faderullan tjohej, så där? Ja, och det går ju inte an. Hjärtat får vänta på sina stunder.
Otroligt! Det är ju faktiskt nästan att man har svârt att tro det är samme man. Och för att kommentera era kommentarer (!): Tom Waits tycks vara en av dem man kommer tillbaka till med jämna mellanrum - men kanske aldrig riktigt nâgonsin orkar med lika mycket som den allra första perioden? (hans "too much" sida?). Bjuder helt obett pâ min egen favorit, som bästisen och jag lyssnade halvt ihjäl oss över oändliga antal vin i just den där allra första och totalt förälskade perioden... http://youtu.be/XrkThaBWa5c.
H, tack för tipset, jag ska lyssna så snart jag kommer hem från den alltmer ljuvliga vårpromenaden.
Skicka en kommentar