Intertextuella grepp har varit viktiga verkningsmedel inom den moderna poesin sedan hundra års tid. Jag tänker t.e.x. på Ezra Pounds användning av öppna eller dolda citat i sina Cantos.
Men var går gränsen; när går litterära lån över i textstöld? Vad händer när metoden överanvänds, så att den mer framstår som ett sätt att täcka upp för egen idéfattigdom eller brist på gestaltningsförmåga? Är det inte dags att börja fundera på det?
Kristofer Flensmarck har samplat Wikipedia-artiklar, Hanna Hallgren har gjort detsamma med TT-telegram. Jenny Tunedal har omarbetat Wittgensteins texter i en av sina diktsamlingar.
Till denna skola av författare sällar sig sedan en tid även Hanna Nordenhök. Hennes förra diktsamling "Bländare" - som för övrigt inte innehöll en enda riktigt bra dikt - avslutades med följande kommentar eller brasklapp:
"Boken innehåller några mycket fritt omarbetade citat och passager av Virgina Woolf, Clarice Lispector, Susan Sontag och Lars Sjögren."
När hon nu återvänder med en ny diktsamling, Jaktscener,signalerar undertiteln "Lorca-transkription" nya läsefrukter och ny påverkan. Inledningsvis tror jag faktiskt att Aase Berg har invändningar i sin kompisrecension i Aftonbladet, men så visar sig inte alls vara fallet!
"Litterära stölder, en nygammal metod, har kopplat grepp om den svenska samtidspoesin. Alla snor. Alla samplar. Jag gör det själv när jag skriver poesi. Oftast berättar man inte ens vad man stjäl utan väver bara in materialet i sitt eget."
Så redogör Aase Berg för läget och jag kan bara instämma. Men detta skriver hon inte för att kritisera Hanna Nordenhök eller den litterära tendensen till textstöld, utan med ett speciellt syfte:
Aase Berg vill egentligen bara påtala att denna i system satta osjälvständighet gör det svårare för kritikern, som inte längre vet vad i diktsamlingen som är originalformuleringar och vad som härstammar från Lorca. Jag tycker det är en svag kritikerinsats, närmast ridå. Samma problem har för övrigt Anders Cullhed i DN dagen efter. Här framgår det tydligare att Nordenhöks diktsamling i första hand handlar om skrivandet självt.
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
2 kommentarer :
Intressant! Här i Frankrike var det nyligen högsta chefen för den ena större litteraturtidningen Magazine Littéraire (Joseph Macé-Scaron) en stor litteraturpersonlighet, som nâgra mânader efter utgivning av hans roman anklagades för textstöld; här rörde det sig däremot av rent plagiat, dvs han hade kopierat rakt av ur flera romaner... och uttalade sig därom i ordalag som att han "var ledsen över att ha gjort en dumhet".
"Böcker som samtalar. Intertextualitet, dialog, covers och kärlek" (BTJ förlag)
av Lena Kjersén Edman
Skicka en kommentar