Well, my heart's in the highlands with the horses and hounds
Way up in the border country far from the towns
With the twang of the arrow and the snap of the bow
My heart's in the highlands, I can't see any other way to go.
- - - -
Okej, det tar arton timmar alltså med buss och tåg,
och jag har haft problem med halka förr, och i natt står
tågen stilla dit upp, på grund av extremkylan, snart över,
men om man alltid bara längtar till Högländerna utan att
köpa biljett, så blir det ingen varmkorv vid Dorotea
busstation klockan elva, och det blir ingen utsikt
mot Ströms Vattudal där husen hänger på höjderna och frosten
alltid är tät på träden och bron, och sen när man börjar närma
sig de splitter raka vägarna med gran på båda sidor
och ser fjällen sticka upp ur detta måste man börja öva,
för det här är verkligt gam-Sverige, man har inte haft
sina ögon så här "far from the towns" på flera år...
alla perspektiv har varit för korta och med halvblinda uppdrag
har man rört sig i kulvertar och bindvävsgator och lagt på luren
och nu det rosa gryningsljuset och pakethämtningen är klar
vid bussen där alla samlas efter en rökpaus och automatkaffe
och sen på väg igen, busschauffören svingar sig upp i sätet
lugnt och fint, om bara vägen är framplogad ur vita Intet
till det Highlands som jag känner. Med norr-om-språk i öronen.
Folk som hälsar fast det inte behövs. Och det man gör fast
det inte behövs, allt man gör fast det inte behövs;
det är rikom-fältet i tillvaron.
Så där, Bob, går det till, fråga mig, jag har tagit den här
rutten länge; det är fint att drömma, men man ska slå till
innan man faller av sin dröm, som frysta fåglar faller från pinnen.
Innan snö, frost och vind faller över kartans ortnamn och in
i en öppen mun, som kanske bara somnat en stund mellan fönstret
och norrskenet och väcks till liv av det knastrande ljudet
nu här jag och alltid en våg av, en virvel av
liv...
Poesi, dikt, lyrik och lögner. Ev. nåt om musik, krocket och fotboll också.
6 kommentarer :
Hej Gabrielle,
Highlands är enligt min objektiva mening världens bästa låt. Varje gång jag hör den tänker jag att Bob Dylan borde ha beskärts med ett nobelpris trots allt, åtminstone det litterära.
Och vilket vackert snapshot av den jämtländska vattudalen, far from the towns...
Tack Ola, håller med - om Dylanlåten.
Så bra att blanda in den där servitrisen också, som vill ha sitt porträtt fixat på en serviett.
Har du läst Erica Jong, förresten ; )
Servitrisen, ja... I den versen fångas eg. hela processen ganska så på kornet, skulle jag säga.
Om jag läst Erica Jong? Vafalls... På den djupt insinuanta frågan finns förstås bara ett svar: Well, I said, how would you know, and what would i matter anyway? ; )
"You don´t read women writers?
said I´ve read Erica Jong"
Hade du glömt den raden? Och det undertryckta fnisset.
Nej, Gabrielle, stopp och belägg, du missförstår; jag hade varken "glömt" den raden eller några dolska fniss, tvärtom var den raden i högsta grad med i beräkningen och avsedd som underförstådd i min kommentar! (Detta är verkligen min favoritlåt all time high, så att säga.)
Highlands (f.ö. en blinkning till poeten Robert Burns) har så många bottnar och "dolda" aspekter om du ursäktar språket; glidande ironier, förskjutna perspektiv, genial dialog m.m. m.m. som skulle förtjäna en långt mer intelligent analys än jag förmår prestera såhär om kvällskvisten en vanlig lördag i en sedesam svensk februarimånad.
Ok, bra. Gör det en annan gång da. That´s what blogs are for!
Skicka en kommentar