"De goda människorna under Förintelsen" - föredrag av Dina och Jovan Rajs

Idag den 27 januari är det Förintelsens minnesdag.

Häromveckan var jag på café Utsikten (Betlehemskyrkan) och lyssnade på Dina och Jovan Rajs, vilka som barn överlevde Förintelsen. Dina var 7 år och Jovan 12 år när andra världskriget tog slut, om det nu någonsin gjorde det för en del som var med.

Jovan Rajs berättade i alla fall utifrån en teori, som jag inte kände till, att det krävdes tio goda människors insatser för att ett enda judiskt barn skulle överleva denna tidsperiod i det ockuperade Europa. 1,6 miljoner av 1,7 miljoner barn överlevde inte.

Ja, goda människor, alla var säkert inte det, men det krävdes åtminstone goda handlingar om de så var gjorda i vredesmod. Jovan gick igenom sin lista över människor som hade hjälpt honom under de här åren och kom upp i åtminstone sexton stycken. Om denna kedja av hjälpare hade brustit en enda gång hade han inte längre varit i livet.

Kandidaterna till de "goda människorna" då? Ja, det kunde till exempel vara en skomakare som irriterat slängde åt honom ett par användbara barnskor, när han tjatade om att få något att gå i och hans egna skor visade sig helt omöjliga att laga. Detta var under hans tid som tvångsarbetare på ett tegelbruk, om jag minns rätt.

Det kunde också vara den ungerske gendarm, som förstod att Jovan var en judisk pojke på flykt, men ändå lät honom springa vidare mot den adress han hade uppskrivet på en lapp.

Varje överlevande som orkar och vill berätta om sina minnen från Förintelsen är en gåva till mänskligheten, som jag ser det. Inget ovanligt i att se det så, säkert inte, och det låter kanske lite väl storslaget. Men det måste ändå sägas. Dina och Jovan Rajs har pusslat ihop sina minnen från en sönderslagen barndom, nästan inga av deras anhöriga finns längre i livet och har inte gjort det på 70 år.