Det första som dyker upp i boken efter den så kallade smutstiteln är ett gement "v", rättså högt upp på sidan. Sedan har vi en tom sida, därefter "vq" i samma höjd som "v":et. Sedan två tomma sidor, därefter "vr". De tomma sidorna blir fler och fler, det händer mindre och mindre – eller mer och mer, det beror på hur man ser det. Vitheten tar över. Boken glesnar. Läsaren får allt svårare att hitta någonting.
Om det inte är det vita man letar efter, förstås. Här är det trots allt tystnaden som ger boken dess tyngd. Utan de blanka sidorna skulle den här diktsamlingen ha varit tunn och lätt att ta sig igenom. Men nu finns det en massa vitt där, och vad kan man säga om det, mer än att de där tomma sidorna faktiskt visar/berättar/betyder någonting. Eftersom de finns där, menar jag. En tom sida är något annat än ingen sida alls.
Det är en motsträvig bok på det stora hela; formatet gör det trögt att bläddra, man måste kämpa för att den över huvud taget ska öppna sig. Och så allt detta vita, tomma, tysta, blanka. En 8:a dyker upp. Man träffar på "glö" och "rikkt". "Dräl" finns där också och det hela avslutas med ordet "avvikelse". Nej, ett kolon. Jag såg det inte först. Men det kommer efter "avvikelse", allra sist.
Avvikelse. Kolon. Jaha, vad menas? Att allt som kommer efter denna bok är avvikelser? Jag har haft den högtjocka, gröna volymen hemma ett tag, den har stått i hyllan i hallen, och jag går då och då förbi den och säger "dräl" högt. Ett roligt ord, jag uttalar det med öppet äää och tjockt l-ljud, lite dialektalt, det låter bra. Vad betyder det? Ingen aning. Det kanske är detsamma som dräll?
Eller är det "träl" i lätt förklädd form? Eller har Pär Thörn helt enkelt vänt på ordet "lärd"? En olärd bok? Fylld av tung luft. Bakvänd lärdom. En ingång till valfri avvikelse.
2 kommentarer :
Verkar – låter? – kul!
Absolut! Jag fick en hel del att grubbla på, som du ser.
Skicka en kommentar