Gudfar

Dy Plambecks Gudfar rör sej lätt och ledigt fram och tillbaka i tiden utan att jag tappar kontakten eller koncentrationen.
Den tredje delen handlar om Pettring. Det är 2007 i danska Hörby (där Uffe och Tenna är återförenade) och i Köpenhamn där Ungdomshuskravallerna rasar på Nörrebro.
Uffes kontrollbehov, hans klumpiga sätt att vilja väl. Och han har beställt flera smuggellimpor Prince från Polen men får en öststatsvariant av kalaspuffar, flera förpackningar på vinden. De blir snabbt mjuka och sladdriga, vedervärdiga, och Pettring märker ju det och klagar men Uffe kan aldrig erkänna något fel, kan inte se något krackelera, säger att jodå, de är riktiga kalaspuffar, de ligger i ett annat paket bara: "Hon var fyra år och hela hennes ansikte sa: Står det idiot stämplat i pannan på mig?"
I första delen är det 70-tal och Uffe är några och tjugo, medlem i klubben Spitfire: "Miss Wet T-shirt-tävlingen var i full gång på 4ever2wheelträffen. Kvinnor i trosor och vita t-shirtar gned sig mot en påle på scenen, medan män sköt på dem med vattenpistoler."
Det är det vanliga, kärlek, längtan, och att möta Jesus i en landsortskyrka och inte vara förmögen att se världen och vardagen med humor. Allt beskrivet med ett djupt allvar och varm humor.
Och Tenna då (Uffes mamma som andra delen handlar om), hänger på Ordrupbanan och cykeltävlingarna i tidigt 50-tal, sargad av andra världskriget, änka efter en tysk man, fängslad för landsföräderi och den enda hon vill ha kan hon vara alldeles nära men ... kan hon aldrig få och aldrig, aldrig, kan hon känna sant välbefinnande, inte ens i fyllan, aldrig kan hon se sej i en familj, en trygghet.
Det är en verkligt bra bok, Gudfar av Dy Plambeck (översättning: Fredrik Ekelund), född 1980.