Daniel Sjölin var en gång i tiden en av de vältaligaste försvararna för den språkmaterialistiska poesin när det begav sig 2005-2006. Han var ju också redaktör tillsammans med Jenny Tunedal på Lyrikvännen efter att Boel Schenlaer fått sparken.
Jag vill inte påstå att Lyrikvännen drev någon folkbildningstradition under hans redaktörskap, tvärtom presenterades den språkligt avancerade samtidspoesin som någon slags proklamation uppifrån, utan någon som helst introduktion. Det här var det nya och det var det som gällde, ungefär.
Tyvärr fungerar inte länkarna till debatten kring Lyrikvännen som utspelade sig i Borås Tidning vintern 2005, mellan Sjölin, Boel Schenlaer, Håkan Lindgren och mig. Jag minns i alla fall att Sjölin ansåg det vara främlingsfientligt att ha kritiska synpunkter på poesi av Hanna Hallgren, Anna Hallberg, Lars Mikael Raattamaa (runt Politiskt våld) m.fl. Själv ansåg jag det nog vara en fråga om olika syn på vad som var litterär kvalitet. Diskussionen var intressant och kan återupplivas av den som går till läggen, som det brukar heta.
Nej, länkarna fungerar inte, och det är väl det som Daniel Sjölin litar på när han gör ett utspel i en helt annan riktning. Det gäller att byta fot medan tid är. I DN 30/11 (på nätet endast för prenumeranter) slår han ett slag för den breda äventyrsberättelsen, närmare bestämt de thrillers han skriver under pseudonymen Michael Mortimer tillsammans med Jerker Virdborg. På tre helsidor inklusive idolporträtt med tennisrack får de förhandsreklam för sin bokserie i DN.
"Vi har ett problem med en kultursida och en litteratur som håller på att förfalla till total maktlösheet gentemot politikerna och makthavarna, vilket beror på dess bristande kontakt med folket. Kulturmänniskorna erkänner inte ens att här finns en allvarlig klyfta som bara kulturen kan förlora på."
Michael Mortimer hävdar å sin sida att tidskrifterna Glänta och Ord & Bild är "parodiskt inomlitterära".
Daniel Sjölins åsikter är nu diametralt motsatta de han gav uttryck för en gång, och då för tiden gjorde karriär på. Nog kan man få byta åsikt, men detta skifte är oerhört markant och problematiseras (naturligtvis) inte av DN.
Rakel Chukri skriver annars bra om Sjölin/Virdborg.
Jag återkommer till frågan.
2 kommentarer :
Om vi lämnar språkmaterialismen därhän, så håller jag med dig om att detta är synnerligen deppigt. Synd att du inte var med i måndags på Författarförbundet – diskussionen kring "Vad är en författare?" var intressant på många sätt. Tomas Lappalainen pratade om hur alltfler författare försöker sig på att nå pengar och publik och att det därför också kommer att finnas en allt större grupp av "misslyckade bestsellerförfattare" inom det så kallade litterära fältet. Tänkte just på detta när jag läste Rakel Chukris text ...
Tack för en utmärkt och sansad summering. Finns tråkigt nog bara en term för typen Sjölin: Hycklare.
Skicka en kommentar