Nu har något liknande hänt. Fast mycket värre. Om detta kan man tvista.
Fast det berör ju en sakfråga också. Är det rätt att Karin Boyes dikt ”I rörelse” – dessutom i stympad form - används i bilreklam för Mercedes-Benz? Det tycker ju inte Svenska Akademien i varje fall.
Saken kompliceras av att verket formellt sett är fritt, det vill säga upphovsmannen har varit död i mer än 70 år. Men det finns också något som heter klassikerskydd, som Svenska Akademien vad det gäller litterära verk är satt att upprätthålla. Det handlar om att ett verk inte får förvanskas, eller användas i för upphovsmannen förnedrande syften, som ”kränker den andliga odlingens intressen” som det heter. Detta gäller även efter att upphovsrätten i formell mening gått ut.
Jag tycker att Peter Englund här agerar helt rätt, som går emot det kommersiella utnyttjandet av Karin Boyes dikt.
Det handlar om kulturella värden på lite längre sikt än tre månader, eller hur länge nu en reklamkampanj varar.
Starka krafter, kommersiella och tyvärr också ideologiska, vill praktiskt taget utradera upphovsrätten, för att fritt själva kunna använda sig av och förvanska litterära och musikaliska verk. Den som vill behålla respekten för ett verks integritet befinner sig oftast på defensiven och betraktas som föråldrad stofil. Men Englund väljer att för en gångs skull gå till motangrepp.
För sin hållning kallas nu Peter Englund för, just det ja, ”galning” i Skandinaviens största tidning av Alex Schulman som uppenbarligen sedan länge har ett horn i sidan till just Peter Englund. Varför kan man bara fundera över. Nej, jag vill inte ens fundera över det. Jag tycker bara att hans krönika är ett bedrövligt lågvattenmärke, något av det värsta och okunnigaste som publicerats i svensk press på länge.
Att Anna Troberg och Piratpartiet väljer att stödja de kommersiella intressena i det här fallet är på sätt och vis förståeligt men likafullt nedslående. Piratpartiet vill ju stödja den personliga integriteten på nätet. Varför kan de då inte – vilket egentligen borde vara i linje med deras övriga hållning – stödja också ett litterärt verks rätt till integritet till och med efter att upphovsmannen har gått bort? Nej, unga datoranvändare förmodas vilja förvanska och sno andras texter omedelbart efter att en text blivit ”fri”, helst så snart som möjligt (Anna Troberg föreslår kraftigt förkortad upphovsrätt) och då går även Piratpartiet på den linjen.
Men det är inte alla som tycker om att se sina verk förvanskade, även om Aase Berg uppenbarligen tillhör dem.
”På sidan 866 och vidare möter jag plötsligt texter ur min egen, senaste diktsamling – förvridna, mosaikutspridda, omgjorda. Det är ju så här samtidspoesi i allmänhet och Jönson i synnerhet fungerar – den arbetar i rådbråkning med andra poeter. Det är inte bara min poesi som sugs in i den jönsonska språkmaskinen och spottas ut som ett överjävligt övergivet missfosterfoster. Jag kommer att bli tvungen att skriva vidare på hans bearbetning av min text i ytterligare en äcklig och skitjobbig loop av deprimerad rumtid.” (DN 15/3).
Att Karin Boye-sällskapet enligt uppgift sagt ja till och rentav uppmuntrar gravplundringen av Karin Boyes litterära arv förvånar, men eftersom deras hemsida saknar kontaktuppgifter kan jag inte kontakta dem och fråga.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar