Min lokala bokhandel, som i vanliga fall har en ytterst sparsmakad (läs: snålt tilltagen) lyrikhylla med strö-ex av Tranströmer, Jäderlund och Öijer, tog in 10 ex. av Yahya Hassans bok i våras. Samtliga är sålda, förutom ett ex. som är "försvunnet" eller stulet.
Här blev jag intresserad av fenomenet på allvar, så jag gick vidare och ringde Norstedts, som inte lämnar ut några siffror, men Tull Durling på förlaget intygar att boken gått "bra".
Ännu några sifferuppgifter, jag tycker sånt här kan vara roligt att kolla upp ibland: Den stora Stockholmsbokhandeln har sålt 82 ex. av Yahya Hassans dikter. Som jämförelse kan nämnas att Johan Jönsons mot.vidare.mot har sålt 8 ex. medan Athena Farrokhzads Vitsvit har sålt i ett 30-tal ex. (Bäst kan mycket väl visa sig vara den poet som inte säljer alls under sin livstid, sånt har man sett förr.)
Mycket har skrivit och påståtts om Yahya Hassans dikter, i Sverige var den dominerande vinkeln länge att de gynnade främlingsfientliga krafter, ett påstående som naturligtvis är ägnat att förminska hans poesi. Förutom det starkt subjektiva elementet, det uppenbara att han är en personlig röst som med styrka uttrycker och hanterar sin livserfarenhet, liksom transformerar den, är det också en återkomst för den tillgängliga lyriken. Det ser jag som det viktigaste, den visar potentialen för tillgänglig dikt.
Raderna om situationen i Gaza och Palestina gör den också mer aktuell än någonsin.
1 kommentar :
I sammanhanget kan väl även nämnas att Yahya Hassan bjöds in till Göteborgs kulturkalas där han fräste ur sig sin poesi på Götaplatsen. Vi var många där som lyssnade. Så nog kan poesi nå ut och beröra och betyda något för en bred allmänhet . Men tycks det mig: i samma stund han tar plats hos den breda allmänheten tycks hans plats försvinna från de svenska kultursidorna.
Skicka en kommentar