En sista blues från Landskrona

Tillsammans med fotografen Thomas H Johnsson avslutar jag nu trilogin med bluesböcker från vår uppväxtstad Landskrona. En stad som har fått utstå mycket, i den lokala verkligheten och i riksmedier (där det bara skrivs om staden när något gått åt helvete). Staden som alltid varit yngsta bastarden i en region som har Köpenhamn, Malmö, Lund, Helsingborg, Helsingör.
Thomas och jag har skildrat staden personligt i bild och text, första boken kom 2007.
Både Thomas och jag är utflyttade men kommer ständigt tillbaka till Landskrona, som till ett syskon man ofta bråkar med, men inte kan låta bli att älska, för man är så sammanbundna av saker som är starkare än annat. Vi bryter oss loss men kommer tillbaka, lär oss den metoden, kanske, så småningom.
En sista blues från Landskrona är min debut som poet i bokform (förutom i tidskriften Serum, någon skrivarskoleantologi och en eller två dikter interfolierade i kortromanen Sju månader) och de känns härligt kul och fritt och även som en väg tillbaka till musiken.
Här är ett utdrag, det nog lyckliga slutet (och om någon har vägarna förbi Landskrona imorgon så kör vi släppfest från 13.30 på Speakers Corner, där bl a landskronasonen Sture Allén den yngre kommer att spela):

Sista resan Landskronahållet

pappa stannar bilen vid stationen

hans hår är nästan vitt, pensionen

oktobervinden är mörk, känns som januari

en rälig månad att vara far i

men det är ett tillstånd vi båda måste vara kvar i

jag joggar på stället, han ler

nu kommer tåget, Malmöhållet

det är mörkt, det är ingen som ser

att jag lämnar staden jag är klar i

nu undertecknar jag protokollet

vi skrotar bråket (Landskrona, jag älskar dej)

vi ändrar språket (I love you LA)

I´m going down the Landskrona way

please, snälla, staden: stay

in my heart

i mitt hjärta

vi vet mer än andra om smärta

vi reser oss i gryningen

vi reser oss alltid igen